ok!
Gick av "tunnelbanan" vid hållplats Stellingen vid halv tio tiden på konsertmorgonen, påbörjade därefter den 1,3km långa vandringen mot arenan som tydligen har många namn (Nordbank Arena, AOL-arena, Volkparksstadion). Det var riktigt varmt och om inte ölen flödade så gjorde iallafall vattnet det.
Gick förbi den första kön och siktade direkt på den andra, där var jag första svensk vilket firades med ett litet jubel från några som såg rätt så slitna ut. Nummer 98 var nu på plats. En holländare med mkt pondus, humor och bra engelska höll i det då felfria kösystemet. Dock föll det hela samman en aning då det vankades insläpp, kom in folk lite här och var som inte verkade höra hemma där från början. Men det var när grindarna (sju stycken) skulle öppnas samtidigt som katastrofen var ett faktum.. endast tre grindar öppnades, folk välde in såklart, medans folk bakom de stängda grindarna tokbuade en lång stund innan även de blev insläppta.. dåligt av arrangörerna som hade lovat att alla grindar skulle öppnas samtidigt. Jag som stod bakom den första grinden kom så att säga med i den första vågen.. tog det väldigt lungt! Blev såklart stoppad vid muddringen för att visa plånbok och mobil.. men tog igen det mesta då jag väl inte på planen fick utlopp för all väntan/myror i benen osv och fullständigt krossade allt motstånd i ruschen mot piten.. sprang lätt förbi ett hundratal kändes det som, snabbast på plan
. nu kommer det sämsta... borde ha ställt mig vid mitten där det bara var kanske 3 rader när jag kom, men istället stod jag still ett tag och funderade vart jag skulle stå... bestämde mig tillsist för att placera "mig mellan mitten och den vänstra bildskärmen, rad tre typ. Hade ingen drivkraft att stå så nära som möjligt, nu ville jag höra bra och inte behöva stångas, det sistnämda behövde jag inte alls.. var en otroligt lugn publik runt om mig. Efter ännu mer väntan väntan å väntan så började intromusiken.
Som helhet var konserten inte helt kanon, men men tanke på hur många bra låtar jag hörde så är den den bästa jag sett. Fick dock inte samma rus som efter Ska -05, Hovet -05 eller Globen -07.. detta berodde nog mest på att extranummrerna i lördags va för dåliga, den sista låten på en konsert är oerhört viktig för helhetsintrycket. American land funkar inte alls.. blev besviken när den drog igång, och Seven nights to rock kändes som "aha-nu slösas en låt bort". På Bruceskalan (grundad på den konserter jag sett) frå spelningen 3,5 av 5... många enskilda höjdpunkter som gav enorma rysningar i hårbottnen men samtidigt mycket skit. En sak var väldigt kul.. 13 av de 26 låtar som spelades hörde jag inte i Globen, 9 av dessa hade jag aldrig tidigare upplevt live.
+++++
Radio Nowhere
Prove It All Night:
Det tidiga slutet gjorde låten ännu bättre, den första stora överraskningen.
Spirit in the Night:
Yeeees
. Stod och rös att jag nästan frös i början av den sista versen när pianot träder fram.
Something in the Night:
Pianointrot kan va den mäktigaste sekvens jag upplevt live, stod perfekt med tanke på ljudet och pianot lät så där härligt Bittanskt.. Vilken röst Bruce har nu.. riktigt bra sånginsats på alla låtar... den viberar härligt när han håller ut länge och en tydlig bas i bakgrunden, överraskning nummer två var rösten.
Held Up Without a Gun:
Den stora överraskningen, det här var rock när den är som bäst, påminner ju mkt om Im a Rocker och you can look men den bräckte dessa två tillsammans. Förmodligen kvällens bästa låt som helhet.
Sherry Darling:
Den stora överraskningen nummer två, har börjat uppskatta den mest på senare tid så var ju perfekt tillfälle att höra den.. jubel jubel jubel. Kvällen roligaste solo stod Steve för här.
Incident on 57th Street:
Bästa solot jag hört sedan Knock on Wood... när jag trodde att han inte skulle ta den till en ny nivå så gjorde han det (bättre än Milano -07), höll på ganska länge med.. ett Skådespel, Max gjorde ett bra jobb med symbalerna. Den av låtarna på "The Wild and Innocent" som jag hoppades näst mest på.
Rosalita:
En av två riktigt starka låtar bland extranummrerna.. Vilket jävla bra trummande av Max, aldrig tänkt så mycket på dom tidigare, men det lät nästan som bongotrummor ibland, den av låtarna på "The Wild and Innocent" jag hoppades mest på.. tackar tackar
+++
Out in the Street:
Aldrig sett tidigare.. kul som öppningslåt och fungerar bra som Hej nu kör vi igång.
She's the One
Born to Run:
Övergången från Rosie var magnifik och jag blev faktiskt helt överraskad när den drog igång
Dancing in the Dark
Last to Die
++
The Promised Land
Because the Night:
Nils solo var fullt av nivåer och tempoväxlingar, han var helt galen... låten i övrigt är inget jag gillar.
Badlands
+
The Rising:
Efter 57th street verkade hela arenan fatta att snubben är stor.. alla stod verkligen och klappade händerna och hoppade... en mäktig syn, stod under denna låt mest och tittade runt omkring mig och upp på läktarna.
Atlantic City
Gypsy Biker:
Den var bra i Globen, men här blev det för tjatigt med alla jävla elgitarrer hela tiden, saknade Magic nått så oerhört.
Livin' in the Future
Mary's Place
I'll Work for Your Love
Hungry Heart:
Första versen spelade ackustisk, kändes som om ett coverband framförde den
Long Walk Home
7 Nights to Rock
American Land
Efter konserten fick jag återigen utlopp för min rastlöshet och sprang 1,3 km till tunnelbanan.. uppskattar att jag sprang om tusentals med männskor, men lyckades aldrig ens se fronten på den långa ormen av fans.
Övrigt: arenan var kanonsnygg och mkt tak gav nästan känslan av att man var inomhus, dock saknade jag mörket, Bruce kanske försökte komplettera detta med alla låtar som innehöll ordet Night i titeln. I Efterhand så stod jag för nära högtalarna, uppfattade aldrig den överdådliga allsång som andra berättat om.
Fowler skrev 2008-06-23 11:04:
Logga in
Registrera dig
Hjälp
CiteraFlera