Ja, då ska jag försöka mig på en snabbresumé av dag två i Oslo också, en konsert som tack gode gud fungerade mycket mycket bättre för min del än vad dag ett gjorde!
Första dagen i Oslo var som sagt inte alls bra ur min synvinkel sett, trots att Bruce och bandet gjorde en kanonshow. Efter att jag hade tagit mig ut från Valle Hovin och skrivit upp mig i kön, gett Zeb en snabbuppdatering av konserten samt tillsammans med Mattias, Tess och Aron hämtat alla saker i en vänlig själs bil så begav vi oss till en närliggande kiosk för att få i oss någonting att äta. Efter en svindyr kebabtallrik tog vi oss tillbaka till de skyddande träden utanför Valle Hovin där man under loppet av fem minuter fick ut liggunderlag och sovsäck och somnade/kollapsade fullständigt. Det var faktiskt en riktigt skön känsla att bara få lägga sig ner och sova, trots att temperaturen inte kan ha varit sådär jättehög där man låg på den fuktiga marken under en ek i Oslo.
Efter att ha försovit sig över första uppropet, första gången det har hänt mig faktiskt, var det tråkigt nog dags att säga hejdå till Mattias och Tess för denna gången, då de "bara" hade biljetter till dag ett och nu skulle ta bussen hem till Göteborg igen. Konserten kan inte ha varit sådär jättekul för dem heller, det var tur att de fick en sådan underbar upplevelse i Göteborg innan vi åkte med konserterna och mötet med Bruce utanför hotellet!
Dagen gick sen ut på att slappa så mycket som möjligt! Nu hade det fina vädret hittat till Oslo också, och gårdagens 10-15 plusgrader, blåst och regn bestod nu istället av strax över tjugo grader och strålande solsken på sina håll! Jag tror att detta var precis vad som behövdes för att förvandla gårdagens bleka publik till en bra sådan! Under väntan på konsert nummer två försökte jag vara lite fyndig, skaffade mig en pappbit och skrev istället för en request:
"Still Exhausted After Sweden".
Tänkte att om de ser det kan det ju förklara bort lite av min egen mesiga insats från första konserten, hehe.
Kunde inte låta bli att försöka skämta till det lite efter att ha varit helt utmattad kvällen innan, haha!
Jag hamnade ungefär på exakt samma ställe som kvällen innan, något sånär nedanför Soozies mikrofonstativ. Jag hamnade med andra ord i en vinkel som gjorde att kameramannen skymde Bruce under nästan hela konserten, haha, men det gjorde ingenting alls då jag var så överväldigande glad över att känna mig pigg igen! Det var en oerhörd lättnad att känna den där välbekanta adrenalinkicken då Bruce och Clarence tågade upp på scenen innan de med en explosion startade konserten med Night! Trodde inte att jag skulle kunna skrika denna konserten heller, och det kunde jag nog egentligen inte, men lustigt nog gallskrek jag ändå ut orden i sista versen på Night! Publiken framför scenen verkade ha vaknat till liv de också och bandet såg gladare ut över att få respons från sina fans igen!
Jag har aldrig gillat Adam Raised A Cain sådär överdrivet mycket, framförallt inte på skiva där jag tycker den är direkt dålig! Men när Bruce skickade på en ansträngd min, greppade gitarren och blixtrade ut det första gitarriffet så var jag såld på den låten också! Extremt mäktig liveupplevelse, och det var bara den första elgitarrslingan för kvällen som skulle få mig att tappa andan fullständigt, precis som det ska vara med Bruce!
If I Should Fall Behind var bland det vackraste jag har hört E-Street Band framföra! Nu fick inte alla gå fram och sjunga sina verser som på Live In NYC-dvd:n, men när Clarence tog sin vers så stod jag med ögonen igenmurade av tårar och bara log. Helt underbart!
Lite senare kom Trapped, äntligen, precis lika mäktig som jag hade föreställt mig den! Hade på något sätt lyckats missa denna under mina sex första konserten i sommar, men nu fick man till sist ta tag med vänsterhanden runt räcket, höja högerhanden knuten i luften och vråla ut "WELL NOW I'M TRAPPED!!!". Och övergången från Trapped till Murder var extremt bra, med elgitarrsolon som bara fortsatte och fortsatte och fortsatte att slå luften ur magen på mig likt gigantiska knytnävsslag!
Nästan exakt samma vinkel båda kvällarna, vilket jag kände mig mycket nöjd med!
Publiken var hela tiden med på noterna framme vid scenen (även om jag senare fick veta att det längre bak var lika dött som kvällen innan)! Jag tror att det var därför som Bruce klev bort till Roy efter The Rising, skrek flera gånger innan han budskapet nådde fram över publikvrålet att de inte skulle spela Last To Die ännu. Jag stod och gapade när jag insåg att de höll på att bryta sin trend som stått sig igenom hela(?) turnén så här långt, och sen fick jag återigen chansen att vråla halsen av mig då Born In The USA dundrade ut över Oslo. Inte lika mäktig som på Ullevi, men fullt tillräckligt för att få igång mig på alla cylindrar! Igen.
Extranummren kändes klasser bättre än kvällen innan tack vare publikstödet, och Twist & Shout fungerade till och med på den norska publiken som vrålade för fulla muggar framme vid scenen när Bruce dirigerade! När konserten till sist var till ända kändes det som ett mindre mirakel att se någonting gå från att vara så pass trist till sådär underbart bra! De båda kvällarna var som natt och dag, och det är nog första gången jag har sett ett SÅ brett leende på Haavard efter en konsert även om det säkert inte var i närheten av hans bästa all time.
En annan sak som jag tyckte var riktigt kul var att Stevie höll på med mig nästan exakt hela kvällen.
Jag tror inte att det gick en låt utan att han gjorde någon grimas åt mig, något ögonkast eller skrattade åt något hopp jag gjorde, vilket fick konserten att kännas ännu roligare för min del! Kvällen innan stod han faktiskt och tittade på mig med en något förvånad min under slutet av konserten då jag bara stod som en säck potatis med halvslutna ögonlock samtidigt som Mattias fick ta sig ut från arenan med stackars Tess. Nu verkade det istället som, om jag inte inbillar mig fullständigt, att han tyckte det var kul att jag hoppade och skrek som vanligt igen, haha.
Summan av kardemumman, andra kvällen i Oslo var precis lika magisk för mig som en konsert med Bruce Springsteen och ESB ska vara! Till och med lite bättre!
Publiken på Valle Hovin, åtminstone de därframme, vaknade till liv till sist!
Logga in
Registrera dig
Hjälp
Skrivet 2008-07-10 kl. 12.30
hannaelisabet skrev 2008-07-10 11:32:
CiteraFlera