springsteen.se: Personligt brev till min polisansökan - springsteen.se

Hoppa till innehållet

  • (4 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • Sista »
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

Personligt brev till min polisansökan Utkast..

#1 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-09 kl. 22.46

Läs gärna igenom detta med era kritiska ögon(jag vet att många av er har sådana, nämligen..)

Personligt brev- Ett brev om mig.

1975 sjöng en viss Bruce Springsteen ”It's A Town Full Of Losers, And I'm Pulling Out Of Here To Win”. Just nu, ungefär 37 år senare, sitter jag och delar samma känsla.
Jag heter Robin Vendel. Jag är en 20-årig kille som bor i Hässleholm, en medelstor stad, som ligger i Skåne. Jag bor för tillfället hemma tillsammans med min pappa, mamma och min syster.
När jag skriver detta brev är det drygt ett år sedan jag tog studenten. Jag gick en specialutformad linje som kallas för Idrottsprogrammet, med inriktning samhälle. I skolan lärde jag mig mycket om ledarskap, både i teorin och i praktiken. Jag hade kurser som Pedagogisk ledarskap, fördjupad ledarskap och idrottspsykologi. Vi jobbade även mycket med sammanhållningen i klassen och vi fick lära oss hur viktig den är för att gruppen ska må bra och kunna prestera.
Jag har i princip hela mitt liv varit aktiv inom olika lagsporter och det har präglat min skolgång, mitt liv och mitt sätt att se på saker och ting. Tack vare idrotten har jag fått en väldigt bra fostran, där jag lärt mig hur man samarbetar i grupp. För tillfället spelar jag handboll i div. 4.
Efter studenten jobbade jag hela sommaren på ett äldre- och demensboende(natt). Jag trivdes och fortsatte som timanställd. Samtidigt som jag har jobbat på äldreboendet har jag även varit 3 månader på en särskola för låg- och mellanstadielever. Jag har också vikarierat mycket på fritids, en del på dagis och jag har sedan December 2010 varit kontaktperson åt en kille som nu går sitt sista år på högstadiet.
På min fritid umgås jag med kompisar eller tränar. Om tillräckligt med tid ges åker jag gärna iväg några dagar och fiskar. Fiskeintresset har jag haft i många år. Jag är dessutom väldigt musikintresserad. Jag spelar gitarr och lyssnar ständigt på musik. Bruce Springsteen är husguden. På senare tid har jag börjat resa till olika städer i världen för att se Bruce live. Det har medfört mycket glädje, enorma upplevelser, nya kontakter men även personlig utvecklig, då jag ofta rest ensam.
Att ha ett aktivt och meningsfullt jobb har alltid varit den enda vägen för mig. Jag har tidigare varit inne på stigar som sjukgymnast, lärare, brandman och liknande yrken där man arbetar och hjälper människor, men det är nu på senare tid, sedan studenten, som jag har bestämt mig för vilken väg jag skall gå: Polis. Jag vill ha ett viktigt jobb, ett aktivt jobb, ett jobb som ger mig karriärmöjligheter, ett jobb som innebär mycket sammarbete och lagkänsla och ett jobb som innebär nya utmaningar varje dag. Jag tror att att detta jobb stavas: POLIS.
Av oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser, varav en av de är jag. Jag, med mina ledaregenskaper, samarbetsförmågor, mitt enorma lugn och mitt tålamod skulle passa bra som polis. Dessa egenskaper har jag fått dels genom idrotten men även tack vare mitt jobb på äldreboendet. Med ädre och dementa krävs ett bra tillmötesgående och ett stort lugn. Är jag lugn, är de lugna. I många fall tror jag att polisyrket ser likadant ut.
I framtiden ser jag mig själv som polis, som din medarbetare och kollega. Att flytta och börja plugga på högskola är ett delmål i mitt liv. Precis som Springsteen sjöng 1975 så måste man våga och satsa på det man vill. Det kommer jag göra och jag kommer att vinna.

Inlägget har ändrats av ThunderRoad: 2012-08-09 kl. 22.55


#2 Användaren är offline   Ziggy_89

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 1 344
  • Reg.datum: 13 jun-05

Skrivet 2012-08-10 kl. 00.23

Eftersom det ska vara ett personligt brev är jag inte säker på vilket värde mina åsikter kan ha, men eftersom du frågar så skriver jag vad jag reagerar på utifrån min utgångspunkt.

Du skriver bra!

Jag är tveksam till det inledande citatet. För det första känns det aningen forcerat. Dessutom undrar jag över lämpligheten. Själva innebörden av "It's a town full of losers, and I'm pulling out of here to win" utstrålar ju inte direkt ödmjukhet. Jag förmodar dessutom att polisen söker efter prestigelösa personer - som det brukar heta. Även det rimmar väl ganska illa med att du inte bara ska bort från alla dessa förlorare, utan du ska, till råga på allt, även vinna.

I övrigt får jag ett positivt intryck av dig. Du lägger stor vikt vid dina ledaregenskaper och ditt intresse för människor. Ännu bättre är det givetvis om sådana saker även kan beläggas.

Meningen "[a]v oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser, ..." börjar strålande, och slutar i "... varav en av dem är jag". Jag vet inte. Samtidigt som det är bra att framhäva sina styrkor och färdigheter, så är det stundtals en hårfin gräns till osmickrande egocentrism. Jag tycker inte nödvändigtvis att det är så i det här fallet, men samtidigt kan det vara värt att ställa sig frågan om du verkligen vet att du är en av de som kommer att bli en "väldigt bra polis". Är det inte snarare de rekryteringsansvariga som har kompetensen att avgöra det? Samma kritik kan riktas mot den sista meningen.

Uttrycket "mitt enorma lugn" har jag svårt för. Hur är man när man är "enormt lugn" jämfört med bara "lugn". Finns det en meningsfull sådan skillnad och, om den finns, är den verkligen en fördel i det här sammanhanget?

Det här var mina reflektioner. Med det sagt, kan det hända att jag är alldeles för modest och restriktiv när det gäller vilken bild jag tycker att man ska måla av sig själv i sådana här sammanhang.

Hoppas att du kommer in och lycka till!

#3 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 00.33

Visa inläggZiggy_89 skrev 2012-08-10 kl. 01.23:

Eftersom det ska vara ett personligt brev är jag inte säker på vilket värde mina åsikter kan ha, men eftersom du frågar så skriver jag vad jag reagerar på utifrån min utgångspunkt.

Du skriver bra!

Jag är tveksam till det inledande citatet. För det första känns det aningen forcerat. Dessutom undrar jag över lämpligheten. Själva innebörden av "It's a town full of losers, and I'm pulling out of here to win" utstrålar ju inte direkt ödmjukhet. Jag förmodar dessutom att polisen söker efter prestigelösa personer - som det brukar heta. Även det rimmar väl ganska illa med att du inte bara ska bort från alla dessa förlorare, utan du ska, till råga på allt, även vinna.

I övrigt får jag ett positivt intryck av dig. Du lägger stor vikt vid dina ledaregenskaper och ditt intresse för människor. Ännu bättre är det givetvis om sådana saker även kan beläggas.

Meningen "[a]v oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser, ..." börjar strålande, och slutar i "... varav en av dem är jag". Jag vet inte. Samtidigt som det är bra att framhäva sina styrkor och färdigheter, så är det stundtals en hårfin gräns till osmickrande egocentrism. Jag tycker inte nödvändigtvis att det är så i det här fallet, men samtidigt kan det vara värt att ställa sig frågan om du verkligen vet att du är en av de som kommer att bli en "väldigt bra polis". Är det inte snarare de rekryteringsansvariga som har kompetensen att avgöra det? Samma kritik kan riktas mot den sista meningen.

Uttrycket "mitt enorma lugn" har jag svårt för. Hur är man när man är "enormt lugn" jämfört med bara "lugn". Finns det en meningsfull sådan skillnad och, om den finns, är den verkligen en fördel i det här sammanhanget?

Det här var mina reflektioner. Med det sagt, kan det hända att jag är alldeles för modest och restriktiv när det gäller vilken bild jag tycker att man ska måla av sig själv i sådana här sammanhang.

Hoppas att du kommer in och lycka till!


Tack!! Intressanta tankar, som jag kommer att ta mig till. Inledningen slängde jag bara ihop. Vill försöka hitta något som verkligen sticker ut. Vill inte inleda med " Jag heter X, jag är x år gammal" De kommer få in 8000 sådana inledningsfraser. Får kanske ruva på inledningen mer.. Man kanske inte behöver trixa till det för mycket. Men jag gillar att knyta an till inledningen i slutet.

Håller med om "av oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser.." Låter bättre om jag avslutar med "och jag tror att jag kan vara en av dem" Låter mer ödmjukt.

Inlägget har ändrats av ThunderRoad: 2012-08-10 kl. 00.36


#4 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 01.01

Har ändrat om lite. Till det bättre. Ni andra som läser får gärna kommentera också, men de flesta sover väl nu. Jag har själv en ledig stund på jobbet.


Personligt brev- Ett brev om mig.

Jag som skriver heter Robin Vendel. Jag är en 20-årig kille som bor i Hässleholm, en medelstor stad, som ligger i norra Skåne. Jag bor för tillfället hemma tillsammans med min pappa, mamma och min lillasyster.
När jag skriver detta brev är det drygt ett år sedan den fantasiska dagen i Juni, 2011, som jag sprang ut som världens lyckligaste student. Jag gick en specialutformad linje som kallas för Idrottsprogrammet, med inriktning samhällsvetenskap. I skolan lärde jag mig mycket om ledarskap, både teoretiskt och praktiskt. Vi hade arbetsförlagd praktik, höll i idrottslektioner och arrangerade frilufsdagar, mm. Jag hade kurser som Pedagogisk ledarskap, fördjupad ledarskap och idrottspsykologi. Vi jobbade även mycket med sammanhållningen i klassen och vi fick lära oss hur viktig den är för att gruppen ska må bra och kunna prestera.
Jag har i princip hela mitt liv varit aktiv inom olika lagsporter(för tillfället handboll i div. 4.) och det har präglat min skolgång, mitt liv och mitt sätt att se på saker och ting. Tack vare idrotten har jag fått en väldigt bra fostran, där jag lärt mig hur man samarbetar i grupp och hur viktigt det är att ta hänsyn till andras åsikter. Om inte detta fungerar havererar maskineriet.
Efter studenten jobbade jag hela sommaren på ett äldre- och demensboende(natt). Jag trivdes och fortsatte som timanställd. Samtidigt som jag har jobbat på äldreboendet har jag även varit 3 månader på en särskola för låg- och mellanstadielever. Jag har också vikarierat mycket på fritids, en del på dagis och jag har sedan December 2010 varit kontaktperson åt en kille som nu går sitt sista år på högstadiet. Jag får inte mycket betalt för kontaktpersonjobbet, men bara att se hur stor betydelse man kan göra för en annan människa värmer gott i hjärtat och det kan inte köpas i pengar. Som kontaktperson har jag ett stort ansvar. Nyligen kallade han mig för sin bäste vän och då tycker jag att jag har lyckats med den uppgift jag tagit på mig.
På min fritid umgås jag med kompisar eller tränar. Om tillräckligt med tid ges åker jag gärna iväg några dagar och fiskar. Fiskeintresset har jag haft i många år. Jag är dessutom väldigt musikintresserad. Jag spelar gitarr och lyssnar ständigt på musik. Bruce Springsteen är husguden. På senare tid har jag börjat resa till olika städer i världen för att se Springsteen live. Det har medfört mycket glädje, enorma upplevelser, nya kontakter men även personlig utvecklig, då jag ofta rest ensam.
Att ha ett aktivt och meningsfullt jobb har alltid varit den enda vägen för mig. Jag har tidigare varit inne på små krokiga stigar sjukgymnast, lärare, brandman och liknande yrken där man arbetar och hjälper människor, men nu på senare tid, sedan studenten, har vägen blivit bredare och allt rakare, nu vet jag nämligen vilken väg jag skall gå: Polis. Jag vill ha ett viktigt jobb, ett aktivt jobb, ett jobb som ger mig karriärmöjligheter, ett jobb som innebär mycket samarbete och lagkänsla och ett jobb som innebär nya utmaningar varje dag. Jag tror att att detta jobb stavas: POLIS.
Av oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser. Jag tror och hoppas att jag kommer bli en av dem. Jag, med mina ledaregenskaper, samarbetsförmågor, mitt lugn och mitt tålamod skulle passa bra som polis. Jag är van vid att ta ansvar. Att ta hand om andra människor, och till exempel dela ut medicin kräver ett stort ansvar. Dessa egenskaper har jag fått dels genom idrotten men även tack vare mitt jobb på äldreboendet. Med ädre och dementa krävs ett bra tillmötesgående och ett stort lugn. Är jag lugn, är de lugna. I många fall tror jag att polisyrket ser likadant ut.
I framtiden ser jag mig själv som polis, som din medarbetare och kollega.

#5 Användaren är offline   backstreet gambler

  • King of the Alley
  • PipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 925
  • Reg.datum: 10 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 08.24

Jag gillar ändringarna, tycker det blev till det bättre :)
Det är helt ok att man nämner att man gillar en artist, men det är DIG dom vill veta mer om, inte Springsteen.

Det är till och med så att det skulle kunna räcka att nämna att du har ett stort musikintresse, och har rest runt etc....utan att nämna ngt specifikt namn.

Att du är Springsteen-tokig är ngt som passar bättre här på forumet att berätta.....haha....

Kul att du ska söka!

#6 Användaren är offline   Roll of the Dice

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 528
  • Reg.datum: 7 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 10.10

Visa inläggThunderRoad skrev 2012-08-10 kl. 02.01:

Har ändrat om lite. Till det bättre. Ni andra som läser får gärna kommentera också, men de flesta sover väl nu. Jag har själv en ledig stund på jobbet.


Personligt brev- Ett brev om mig.

Jag som skriver heter Robin Vendel. Jag är en 20-årig kille som bor i Hässleholm, en medelstor stad, som ligger i norra Skåne. Jag bor för tillfället hemma tillsammans med min pappa, mamma och min lillasyster.
När jag skriver detta brev är det drygt ett år sedan den fantasiska dagen i Juni, 2011, som jag sprang ut som världens lyckligaste student. Jag gick en specialutformad linje som kallas för Idrottsprogrammet, med inriktning samhällsvetenskap. I skolan lärde jag mig mycket om ledarskap, både teoretiskt och praktiskt. Vi hade arbetsförlagd praktik, höll i idrottslektioner och arrangerade frilufsdagar, mm. Jag hade kurser som Pedagogisk ledarskap, fördjupad ledarskap och idrottspsykologi. Vi jobbade även mycket med sammanhållningen i klassen och vi fick lära oss hur viktig den är för att gruppen ska må bra och kunna prestera.
Jag har i princip hela mitt liv varit aktiv inom olika lagsporter(för tillfället handboll i div. 4.) och det har präglat min skolgång, mitt liv och mitt sätt att se på saker och ting. Tack vare idrotten har jag fått en väldigt bra fostran, där jag lärt mig hur man samarbetar i grupp och hur viktigt det är att ta hänsyn till andras åsikter. Om inte detta fungerar havererar maskineriet.
Efter studenten jobbade jag hela sommaren på ett äldre- och demensboende(natt). Jag trivdes och fortsatte som timanställd. Samtidigt som jag har jobbat på äldreboendet har jag även varit 3 månader på en särskola för låg- och mellanstadielever. Jag har också vikarierat mycket på fritids, en del på dagis och jag har sedan December 2010 varit kontaktperson åt en kille som nu går sitt sista år på högstadiet. Jag får inte mycket betalt för kontaktpersonjobbet, men bara att se hur stor betydelse man kan göra för en annan människa värmer gott i hjärtat och det kan inte köpas i pengar. Som kontaktperson har jag ett stort ansvar. Nyligen kallade han mig för sin bäste vän och då tycker jag att jag har lyckats med den uppgift jag tagit på mig.
På min fritid umgås jag med kompisar eller tränar. Om tillräckligt med tid ges åker jag gärna iväg några dagar och fiskar. Fiskeintresset har jag haft i många år. Jag är dessutom väldigt musikintresserad. Jag spelar gitarr och lyssnar ständigt på musik. Bruce Springsteen är husguden. På senare tid har jag börjat resa till olika städer i världen för att se Springsteen live. Det har medfört mycket glädje, enorma upplevelser, nya kontakter men även personlig utvecklig, då jag ofta rest ensam.
Att ha ett aktivt och meningsfullt jobb har alltid varit den enda vägen för mig. Jag har tidigare varit inne på små krokiga stigar sjukgymnast, lärare, brandman och liknande yrken där man arbetar och hjälper människor, men nu på senare tid, sedan studenten, har vägen blivit bredare och allt rakare, nu vet jag nämligen vilken väg jag skall gå: Polis. Jag vill ha ett viktigt jobb, ett aktivt jobb, ett jobb som ger mig karriärmöjligheter, ett jobb som innebär mycket samarbete och lagkänsla och ett jobb som innebär nya utmaningar varje dag. Jag tror att att detta jobb stavas: POLIS.
Av oss som söker till polishögskolan är det säkert många som skulle bli väldigt bra poliser. Jag tror och hoppas att jag kommer bli en av dem. Jag, med mina ledaregenskaper, samarbetsförmågor, mitt lugn och mitt tålamod skulle passa bra som polis. Jag är van vid att ta ansvar. Att ta hand om andra människor, och till exempel dela ut medicin kräver ett stort ansvar. Dessa egenskaper har jag fått dels genom idrotten men även tack vare mitt jobb på äldreboendet. Med ädre och dementa krävs ett bra tillmötesgående och ett stort lugn. Är jag lugn, är de lugna. I många fall tror jag att polisyrket ser likadant ut.
I framtiden ser jag mig själv som polis, som din medarbetare och kollega.


Jag vet att detta jobb stavas: POLIS

Inlägget har ändrats av Roll of the Dice: 2012-08-10 kl. 10.11


#7 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 13.45

Visa inläggRoll of the Dice skrev 2012-08-10 kl. 11.10:

Jag vet att detta jobb stavas: POLIS

Bra Rotd! Det har jag missat. Låter bättre med "vet"

#8 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 13.51

Visa inläggbackstreet gambler skrev 2012-08-10 kl. 09.24:

Jag gillar ändringarna, tycker det blev till det bättre :)
Det är helt ok att man nämner att man gillar en artist, men det är DIG dom vill veta mer om, inte Springsteen.

Det är till och med så att det skulle kunna räcka att nämna att du har ett stort musikintresse, och har rest runt etc....utan att nämna ngt specifikt namn.

Att du är Springsteen-tokig är ngt som passar bättre här på forumet att berätta.....haha....

Kul att du ska söka!

Tack för att du tog dig tid att läsa! Jag tycker att jag ska ha kvar det om Springsteen. Det är något som kommer sticka ut bland ansökningarna, och det är bra tror jag:) det är bara därför jag nämner det:)

#9 Användaren är offline   easton

  • Hooked for life
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 5 576
  • Reg.datum: 13 jan-10

Skrivet 2012-08-10 kl. 22.44

"I framtiden ser jag mig själv som ******, som din medarbetare och kollega."




Den snodde jag till mitt personliga brev som jag precis skickade in. :)

#10 Användaren är offline   Soñador

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 12
  • Reg.datum: 22 jul-12

Skrivet 2012-08-10 kl. 22.45

Tycker att det är ett bra personligt brev! Dock är det lite grammatiska smågrejer jag skulle vilja peta i, men de ser du säkert själv om du läser igenom lite till.

Meningen "Dessa egenskaper har jag fått dels genom idrotten men även tack vare mitt jobb på äldreboendet", skulle jag kanske ändra om till något i stil med "Dessa egenskaper hos mig har utvecklats väldigt mycket genom idrotten och även tack vare mitt jobb på äldreboendet". För jag skulle tippa på att du faktiskt hade de här egenskaperna sen innan, och att de har utvecklats och lyfts fram genom nya erfarenheter.

Bruce-grejen tycker jag är bra. Det visar att du har en stark passion, och personlig utveckling är alltid bra. Har också känt att jag växt en del när jag rest runt själv i sommar :D

Jag håller tummarna för att du kommer in! :)

#11 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 23.05

Visa inläggeaston skrev 2012-08-10 kl. 23.44:

"I framtiden ser jag mig själv som ******, som din medarbetare och kollega."




Den snodde jag till mitt personliga brev som jag precis skickade in. :)


Var god. Vad söker du till?:)

#12 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 23.09

Visa inläggSoñador skrev 2012-08-10 kl. 23.45:

Tycker att det är ett bra personligt brev! Dock är det lite grammatiska smågrejer jag skulle vilja peta i, men de ser du säkert själv om du läser igenom lite till.

Meningen "Dessa egenskaper har jag fått dels genom idrotten men även tack vare mitt jobb på äldreboendet", skulle jag kanske ändra om till något i stil med "Dessa egenskaper hos mig har utvecklats väldigt mycket genom idrotten och även tack vare mitt jobb på äldreboendet". För jag skulle tippa på att du faktiskt hade de här egenskaperna sen innan, och att de har utvecklats och lyfts fram genom nya erfarenheter.

Bruce-grejen tycker jag är bra. Det visar att du har en stark passion, och personlig utveckling är alltid bra. Har också känt att jag växt en del när jag rest runt själv i sommar :D

Jag håller tummarna för att du kommer in! :)


Tack för dina synpunkter. Kommer att kolla på det du nämnde när jag får tillfälle!

Ni andra, var inte rädda för att påpeka brister:)

#13 Användaren är offline   Thomaso

  • Madman Drummer
  • PipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 367
  • Reg.datum: 24 mar-12

Skrivet 2012-08-10 kl. 23.11

Jag hoppas inte du kommer in. Åtminstone inte nu. Vilket inte alls är personligt. Tycker dock att 20 år generellt är för ungt. Personligheten är ännu för relativt outvecklad, finns för mycket självupptagenhet. Vill inte ha tjugofemåriga poliser i tjänst. Inte tjugofemåriga lärare heller, för den delen (mitt yrke).

Men det är ju min generella åsikt. Säger ingenting om individen. Du kanske är ett av undantagen och blir en jättebra, ung polis.

Men en synpunkt: att den person du är kontaktperson åt kallar dig för "min bäste vän" är inte nödvändigtvis positivt. Det är viktigt att lära sig en viss distans i såna roller. Nu kanske ni iofs har utvecklat en personlig vänskapsrelation, men om du inte ser det så, och vid en flytt eller ändrad livssituation planerar att bryta kontakten, är det otroligt viktigt att markera att det inte är just en personlig vänskapsrelation. Detta gäller i alla sammanhang då du jobbar med människor. Har själv gjort det i olika sammanhang i över tio år, och sett hur fel det kan bli när folk inte kan hålla ordning på sin roll.

Angående Springsteencitatet tycker jag väl inte att det är något vidare bra sätt att inleda brevet. Dels för att det ger ett irrelevant, omoget intryck, och dels för att det känns malplacerat. Att bli polis är väl typ det minst rebelliska val man kan göra. Själva motsatsen mot att "befria sig och fly från hela skiten". Men, men. Ditt val.

Och lycka till. Min inledande invändning är som sagt generell, och inte personlig.

#14 Användaren är offline   Thomaso

  • Madman Drummer
  • PipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 367
  • Reg.datum: 24 mar-12

Skrivet 2012-08-10 kl. 23.14

Såg du tagit bort det inledande BS-citatet. Bra.

#15 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-10 kl. 23.41

Tack för ditt svar. Angående citatet kom jag snabbt på bättre tankar.

Ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag kommer in. Men folk kommer in i min ålder, så varför inte testa
De vill ju uppenbarligen ha en stor blandning av poliser i yrket.

Att vara kontaktperson innebär just att vara en kompis och att ge individen ett annat perspektiv på livet och hjälp med att göra andra saker än att sitta vid datorn. Så det är inte konstigt att en kompisrelation skapas.

#16 Användaren är offline   Thomaso

  • Madman Drummer
  • PipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 367
  • Reg.datum: 24 mar-12

Skrivet 2012-08-11 kl. 00.07

Jag har varit kontaktperson. Vet väl vilka relationer som kan skapas. Ville bara påpeka att det kan vara ett problem om någon du har som uppdrag att vara konktaktperson åt ser dig som "sin bäste vän". Du måste vara ganska tydlig där, annars kan det hända att denna person känner sig oerhört sviken då du plötsligt är borta.

Men det kan ju som sagt vara så att ni har en "riktig" vänskapsrelation, att personen kan ringa till dig när som helst och att ni ses på jämställda villkor, och då är det ju en annan sak. Men är det inte så bör du vara noga med att sätta gränser. Vilket du kanske är. Det här är också mer generellt än personligt.

Att jag tar upp det är för att det är viktigt i alla jobb som har med människoansvar att göra. Jag har tex jobbat inom psykvården, och skadan folk som blir personliga kompisar med vårdtagare kan göra är inget annat än skrämmande.

Men ska sluta älta angående detta nu. Du inser nog vad jag menar, och kommer såklart att lära dig mer och mer.

#17 Användaren är offline   Ziggy_89

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 1 344
  • Reg.datum: 13 jun-05

Skrivet 2012-08-11 kl. 01.13

Jag tycker det blev bättre!

Inledningen som är nu känns väl dock ganska konventionell. För att sticka ut kanske du bör satsa på något mer unikt. Som du skriver var det också retoriskt bättre när avslutningen återknöt till inledningen som i den första versionen.

Meningen "Jag får inte mycket betalt för kontaktpersonjobbet, men bara att se hur stor betydelse man kan göra för en annan människa värmer gott i hjärtat och det kan inte köpas i pengar" kan nog lätt uppfattas som aningen krystad, åtminstone för de mer cyniskt lagda. Men om det genuint är så du känner ska du givetvis skriva så!

Analogin mellan villkoren inom äldreomsorgen och polisverksamheten i slutet tycker jag är bra och den väver samman texten fint.

Som Soñador skrev behöver texten dock slipas till grammatiskt!

#18 Användaren är offline   ThunderRoad

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 118
  • Reg.datum: 8 jul-08

Skrivet 2012-08-11 kl. 03.41

Visa inläggZiggy_89 skrev 2012-08-11 kl. 02.13:

Jag tycker det blev bättre!

Inledningen som är nu känns väl dock ganska konventionell. För att sticka ut kanske du bör satsa på något mer unikt. Som du skriver var det också retoriskt bättre när avslutningen återknöt till inledningen som i den första versionen.

Meningen "Jag får inte mycket betalt för kontaktpersonjobbet, men bara att se hur stor betydelse man kan göra för en annan människa värmer gott i hjärtat och det kan inte köpas i pengar" kan nog lätt uppfattas som aningen krystad, åtminstone för de mer cyniskt lagda. Men om det genuint är så du känner ska du givetvis skriva så!

Analogin mellan villkoren inom äldreomsorgen och polisverksamheten i slutet tycker jag är bra och den väver samman texten fint.

Som Soñador skrev behöver texten dock slipas till grammatiskt!


Såklart känner jag så. Det känns gott att se någon studsa hemåt av glädje, när vi skiljs åt. Hur jag ska göra inledningen unik får jag ruva på. Behöver nog gå igenom texten några gånger för att hitta fel. Men det får jag göra när jag slutat jobba:) tack för att du tog dig tid att svara.

#19 Användaren är offline   Southside Robban

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 542
  • Reg.datum: 28 nov-05

Skrivet 2012-08-11 kl. 04.04

Man kan vara polis och storkäftig fast det är bäst är att vara diskret. Speciellt då man ansöker tjänster inom de myndigheter som värnar om vår demokrati.

#20 Användaren är offline   Roll of the Dice

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 528
  • Reg.datum: 7 jul-08

Skrivet 2012-08-11 kl. 10.54

Jag hoppas att du kommer in.

Har inget emot ett åldersblandat arbetsliv, det finns idioter som är poliser/lärare eller bagare som är 47½ år- varför ska det inte få finnas poliser/lärare eller bagare som är perfekta för sitt yrke som är 25? ÅldersApartheid är bara vedervärdigt, hellre ung och rapp än gammal och slapp!

Om vi ska ha ett land fyllt av bara åldrande medelålders anställda kommer vi fort att åka häst & vagn igen mot vår vilja. Ungdomen för oss framåt och tänker snabbt och utmanande mot nya horisonter.

Inlägget har ändrats av Roll of the Dice: 2012-08-11 kl. 10.54


  • (4 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • Sista »
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

1 användare läser tråden
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma