Thomaso skrev 2013-07-08 kl. 12.07:
Lite så är det nog. Jag kollar setlistorna för att det blivit någon liten rutin, ser jag någon låt som verkar intressant youtubar jag den. Ibland är det bra, men jag kan ärligt säga att jag inte sett/hört något denna turné som fått mig att se eller lyssna mer än en gång. Eftersom det inte är så bra. Jag har ingen som helst förståelse för att folk här sitter och lyssnar igenom hela konserter i halvtaskigt ljud från youtube. Däremot där och då, på plats, en helt annan sak. Bruce Springsteens magi 2013 är kontakten han en bra kväll skapar med sin publik. Och den måste man ju vara på plats för att uppleva. Dock upplever också jag att det är som Backstreet Gambler skrev här tidigare, att det är gästerna och showen folk går igång på mest (pratar om ickefanatikerna nu). Musiken berör alltmer sällan. Vilket jag tror beror på att Bruce inte längre har en röst som går in i människor, han skapar inga magic moments med sin sång.
Upplever precis det du beskriver här!
För egen del så skulle jag självklart bli jätteglad om Springsteen hade den rösten kvar, där han går rakt in i människor, men det har väl knappt hänt sedan Streets of Philadelphia om man ska vara krass.
Live upplevde jag att han hade det kvar fram till 1997, därefter känner inte jag att han har "det" kvar i rösten.
Viljan finns säkert, låtarna finns, men som så många andra artister springer tiden till slut ifrån dem. Att framföra låtar om det man kände som 20-30 åring är till slut något som artister/band som är i den åldern själva gör bättre. Eller i alla fall med större inlevelse o känsla, en känsla av liv o död.
Då är det kanske bättre att göra som andra artister, våga åldras. Nu är Springsteen någon sorts Peter Pan, som aldrig vill växa upp...
Jag har haft ett antal bra kvällar på plats med ESB sedan 99 o framåt, men aldrig lyssnat på någon av konserterna igen, gjort försök, men gett upp nästan direkt. Efter München 99 gjorde jag bedömningen att det lät så pass illa från scen att jag spelade över mitt dat-band direkt när jag var i Köln någon kväll efter. Och då var det ändå relativt sett bättre ljud än sörjan från scen denna turné.
Jag har sett honom frångå sina inlärda mallar/gester ett fåtal gånger under dessa år, med blandad framgång. Kvällen i Helsingfors förra sommaren är nog den enda kväll på länge jag kände att Springsteen gav mig personligen en känsla av den spontanitet och närvaro som jag annars ofta saknat. Det har helt enkelt blivit lite väl mycket "boss time" eller "barn i sunny day" genom åren...