[jaha]

Grym setlist.
Bara I Wish I Were Blind och Book of Dreams som saknas!!

Tunnel of Love (låten alltså) vore inte fy skam heller.

Edit: och Living Proof naturligtvis!

Inlägget har ändrats av jaha: 2013-07-07 kl. 21.25

[haavard]

Thomaso skrev 2013-07-07 kl. 21.54:

Men alltså, spelar det ingen roll alls hur låtarna framförs, hur det låter?

Faktisk inte. Bra sånger låter i princip alltid bra. Det kan vara en bra eller en dålig version, men i båda fallen är det minimum en fyra.

[ThunderRoad]

Första 7 är ju helt galna..

[Rockrolle]

ThunderRoad skrev 2013-07-07 kl. 22.46:

Första 7 är ju helt galna..

Första sju är ju helt galna bra..!

[ThunderRoad]

Rockrolle skrev 2013-07-07 kl. 22.47:

Första sju är ju helt galna bra..!

Precis!

[Fowler]

haavard skrev 2013-07-07 kl. 22.36:

Faktisk inte. Bra sånger låter i princip alltid bra. Det kan vara en bra eller en dålig version, men i båda fallen är det minimum en fyra.

Är av samma åsikt

[Thomaso]

haavard skrev 2013-07-07 kl. 22.36:

Faktisk inte. Bra sånger låter i princip alltid bra. Det kan vara en bra eller en dålig version, men i båda fallen är det minimum en fyra.

Snack. Minns med en rysning slaktningen av Loose Ends från stadion 99. Min favoritsång just då, men såklart en enorm besvikelse. Och nu från Friends senast lät Better Days (en annan av mina absoluta favoriter) illa.

För mig handlar det oftast om: klarar Bruce av att sjunga låten eller inte? Det är inte alltid han gjort det de senaste åren. Anser man att alla hans vokala insatser är 4 eller 5, ja, då är man tveklöst förlorad i blind faith och worship.

Den här turnén har han dock sjungit ganska bra. Promiselåtarna har i regel varit höjdpunkter.

Inlägget har ändrats av Thomaso: 2013-07-07 kl. 22.57

[Thomaso]

Däremot låter alla bra låtar som han regelbundet spelar bra, men det är ju en annan sak.

[PeterHjelm]

Thomaso skrev 2013-07-07 kl. 23.54:

Snack. Minns med en rysning slaktningen av Loose Ends från stadion 99. Min favoritsång just då, men såklart en enorm besvikelse. Och nu från Friends senast lät Better Days (en annan av mina absoluta favoriter) illa.

För mig handlar det oftast om: klarar Bruce av att sjunga låten eller inte? Det är inte alltid han gjort det de senaste åren. Anser man att alla hans vokala insatser är 4 eller 5, ja, då är man tveklöst förlorad i blind faith och worship.

Den här turnén har han dock sjungit ganska bra. Promiselåtarna har i regel varit höjdpunkter.

Har sagt det förrut och säger det igen; jag har aldrig upplevt en dåligt framförd låt live. Däremot har bandet blivit bättre för varje år, och idag kan jag exempelvis inte lyssna på nån boot från 99. Men när jag väl var på Stadion första kvällen 99, var det magnifikt! Så det är nog mest i efterhand man hör ett sämre framförande?! Visst hörde jag direkt att Better Days började lite konstigt, då det kändes som Bruce sjöng en annan låt, men därefter tyckte jag låten lät precis som jag hoppats och förväntat mig...

Om jag sedan är förlorad i blind faith och worship, vet inte jag. Däremot är jag lycklig varje gång jag hör en låt jag älskar live. Ännu lyckligare blir jag nästan när jag börjar gilla en låt, jag inte brytt mig så mycket om innan, under själva framförandet... Men allra lyckligast blir jag när jag får höra en låt jag längtat efter att få höra! Tyvärr börjar dessa tillfällen bli färre och färre, men hade jag varit i Leipzig ikväll hade jag vart hur lycklig som helst, då det var mycket av allting...

Tycker lite synd om alla som hör/letar fel i framföranden, men jag är iaf lyckligt ovetande om dessa detaljer. Jag kan därför jubla extra över när rariteter (som dock måste innefattas i kategorin bra låtar, för det finns faktiskt låtar kag aldrig kommer gilla) dyker upp på konserter man följer framför skärmen, för jag vet att jag hade älskat framförandena om jag varit på plats...

[PeterHjelm]

Om jag ska säga någonting om konserten, som givetvis var ännu bättre på plats än framför datorskärmen, så var första 13 låtarna en magnifik inledning! Har iofs tröttnat rejält på DTMHT, Spirit och WB, men där får man bara gilla läget. Resten av första set är dock lite berg och dalbana, dock med högre toppar än de flesta 2013-konserterna... Extranummer utan American Land och med Bobby Jean är oftast magnifika rakt igenom. Rockin' all over the world har jag länge längtar att få höra med Bruce (har dick hört den med Status Quo), så det är bara att hålla tummarna för att jag/vi får det nån gång! Spelningen ligger lätt på övre halvan av alls konserterna under turnèn, och är en av de bästa 2013!

[Thomaso]

PeterHjelm skrev 2013-07-08 kl. 01.49:

Har sagt det förrut och säger det igen; jag har aldrig upplevt en dåligt framförd låt live. Däremot har bandet blivit bättre för varje år, och idag kan jag exempelvis inte lyssna på nån boot från 99. Men när jag väl var på Stadion första kvällen 99, var det magnifikt! Så det är nog mest i efterhand man hör ett sämre framförande?! Visst hörde jag direkt att Better Days började lite konstigt, då det kändes som Bruce sjöng en annan låt, men därefter tyckte jag låten lät precis som jag hoppats och förväntat mig...

Om jag sedan är förlorad i blind faith och worship, vet inte jag. Däremot är jag lycklig varje gång jag hör en låt jag älskar live. Ännu lyckligare blir jag nästan när jag börjar gilla en låt, jag inte brytt mig så mycket om innan, under själva framförandet... Men allra lyckligast blir jag när jag får höra en låt jag längtat efter att få höra! Tyvärr börjar dessa tillfällen bli färre och färre, men hade jag varit i Leipzig ikväll hade jag vart hur lycklig som helst, då det var mycket av allting...

Tycker lite synd om alla som hör/letar fel i framföranden, men jag är iaf lyckligt ovetande om dessa detaljer. Jag kan därför jubla extra över när rariteter (som dock måste innefattas i kategorin bra låtar, för det finns faktiskt låtar kag aldrig kommer gilla) dyker upp på konserter man följer framför skärmen, för jag vet att jag hade älskat framförandena om jag varit på plats...

Jag har en kritisk, analytisk läggning. Vilket är såväl bra som dåligt. Nackdelen är att jag kan ha svårt att ge mig hän på tex en konsert, låter något fel, eller om det bara är tomma poser, så reagerar jag på det. Blir besviken och kan inte skråla med. Till skillnad från dom som ger fan i det och bara studsar och är glada. Fördelen är att man blir svårare att "lura". På samma gång som denna läggning gör att jag gnäller på saker som alla andra tycker är kul, gör det också att jag tex aldrig deltagit i någn form av mobbning eller senare i ungdomen nollningar/inkilningar. Har alltid vägrat sånt, trots folk tjat om att "men vadå, det är ju kul! Alla gör det!".

Jag tyckte konserten 99 var dålig där och då. Loose Ends lät väldigt illa. Just för att jag lyssnade, kände efter. Visst hade jag bara kunnat hoppa och vara glad över att BS spelade en låt jag just då älskade gränslöst, men vore inte det väldigt respektlöst mot Bruce som artist? Att bara nöja sig med att han erbjuder orden och ackorden?

En låt som Back in your arms här ikväll är också ett bra exempel. Jag älskar den sången på studioinspelningen. Dock går jag inte det minsta igång på att läsa den i en setlista, eftersom jag tvivlar starkt på att han kan sjunga den bra nog för att jag skulle kunna uppskatta den. Det kan snarare bli ett antiklimax. Men vem vet, kanske det var jättebra. Ska bli intressant att höra...

Kul med bra show, förresten!

[backstreet gambler]

haavard skrev 2013-07-07 kl. 22.36:

Faktisk inte. Bra sånger låter i princip alltid bra. Det kan vara en bra eller en dålig version, men i båda fallen är det minimum en fyra.

Nja...

I springsteens fall så är det möjligtvis en handfull låtar som i princip alltid klarar sig....även när de är som mest oinspirerade. Tänker t ex på BTR som på något vis alltid klarar sig...hur mycket den än går på rutin efter alla dessa år.

Däremot så märks det på TRACKS-låtar mm, som lät hungriga och bra när de spelades in att de är ganska trötta versioner ibland numer.

Men visst, jag förstår din tankegång.

[KLK]

Fantastisk setlista. inte lika som Mönchengladbach, men jävlars alltså.

[Fowler]

Thomaso skrev 2013-07-07 kl. 23.54:

Snack. Minns med en rysning slaktningen av Loose Ends från stadion 99. Min favoritsång just då, men såklart en enorm besvikelse. Och nu från Friends senast lät Better Days (en annan av mina absoluta favoriter) illa.

För mig handlar det oftast om: klarar Bruce av att sjunga låten eller inte? Det är inte alltid han gjort det de senaste åren. Anser man att alla hans vokala insatser är 4 eller 5, ja, då är man tveklöst förlorad i blind faith och worship.

Den här turnén har han dock sjungit ganska bra. Promiselåtarna har i regel varit höjdpunkter.

Thomaso skrev 2013-07-07 kl. 23.56:

Däremot låter alla bra låtar som han regelbundet spelar bra, men det är ju en annan sak.

PeterHjelm skrev 2013-07-08 kl. 01.49:

Har sagt det förrut och säger det igen; jag har aldrig upplevt en dåligt framförd låt live. Däremot har bandet blivit bättre för varje år, och idag kan jag exempelvis inte lyssna på nån boot från 99. Men när jag väl var på Stadion första kvällen 99, var det magnifikt! Så det är nog mest i efterhand man hör ett sämre framförande?! Visst hörde jag direkt att Better Days började lite konstigt, då det kändes som Bruce sjöng en annan låt, men därefter tyckte jag låten lät precis som jag hoppats och förväntat mig...

Om jag sedan är förlorad i blind faith och worship, vet inte jag. Däremot är jag lycklig varje gång jag hör en låt jag älskar live. Ännu lyckligare blir jag nästan när jag börjar gilla en låt, jag inte brytt mig så mycket om innan, under själva framförandet... Men allra lyckligast blir jag när jag får höra en låt jag längtat efter att få höra! Tyvärr börjar dessa tillfällen bli färre och färre, men hade jag varit i Leipzig ikväll hade jag vart hur lycklig som helst, då det var mycket av allting...

Tycker lite synd om alla som hör/letar fel i framföranden, men jag är iaf lyckligt ovetande om dessa detaljer. Jag kan därför jubla extra över när rariteter (som dock måste innefattas i kategorin bra låtar, för det finns faktiskt låtar kag aldrig kommer gilla) dyker upp på konserter man följer framför skärmen, för jag vet att jag hade älskat framförandena om jag varit på plats...

Jag anser att kvaliten är själva framträdandet är av störst betydelse på låtar jag inte är förtjust i. The Rising är ingen jättefavorit men blir alltid positivt överraskad live.

Oftast är hans lägsta nivå fullt tillräckligt när det gäller mina favoritlåtar, sen finns det enstaka undantag. Minns att Independence Day på Ullevi inte var nån höjdare. Men för närvarande är nog ljudet en större riskfaktor än själva framförandet
.

Summa summarum så tycker jag alltid att låtlistan är en bra fingervisning, inte en komplett men en bra sådan.

Inlägget har ändrats av Fowler: 2013-07-08 kl. 10.08

[backstreet gambler]

Såg nyss "You never can tell" på nätet.

Precis samma skådespel och minspel som tidigare framföranden.....dvs att de står och babblar några minuter om hur den ska spelas.

Smart drag/skådespel för publiken på plats, som får känslan av att det är något unikt som sker där och då. Sånt är Springsteen mästerlig på!

[Fred]

Nu spekulerar du igen, spelarn!

[Fred]

Jag spekulerar jag med:
Ju mer du hänger upp ditt liv på Bruce, desto mer går du igång på setlistor.
Ju mindre betydelse Bruce har fått i ditt liv och ju mer andra stora värden du funnit i livet, desto mer går du igång på bra framföranden.

[Thomaso]

Lite så är det nog. Jag kollar setlistorna för att det blivit någon liten rutin, ser jag någon låt som verkar intressant youtubar jag den. Ibland är det bra, men jag kan ärligt säga att jag inte sett/hört något denna turné som fått mig att se eller lyssna mer än en gång. Eftersom det inte är så bra. Jag har ingen som helst förståelse för att folk här sitter och lyssnar igenom hela konserter i halvtaskigt ljud från youtube. Däremot där och då, på plats, en helt annan sak. Bruce Springsteens magi 2013 är kontakten han en bra kväll skapar med sin publik. Och den måste man ju vara på plats för att uppleva. Dock upplever också jag att det är som Backstreet Gambler skrev här tidigare, att det är gästerna och showen folk går igång på mest (pratar om ickefanatikerna nu). Musiken berör alltmer sällan. Vilket jag tror beror på att Bruce inte längre har en röst som går in i människor, han skapar inga magic moments med sin sång.

Nu kanske det låter som jag alltid klagar på Bruce Springsteen. Och det gör jag såklart. Varför inte? Det är väl inte så att vi sitter och berömmer typ Zlatan om han han inte når upp till sin kapacitet en match? Att han klackade var väl inte så intressant, det är väl snarare hur han klackade som betyder något.

Jag tycker i stort Bruce Springsteen 2013 är en lysande liveartist. Långt bättre än vad jag kunde tro när jag 21 år gammal såg den där återföreningen 99. Och det är så man måste bedöma honom, relativt och objektivt. Vem fan kunde tro att han vid snart 64 kunde hålla den här kvalitén? Man får som fan vara tacksam!

Däremot är inte Bruce en enormt viktig faktor i mitt liv längre. Helt enkelt eftersom jag blivit vuxen, och vuxna människor bör ha distans till hjältar och idoler. Det är samma sak med idrott. Är man 35 och på allvar hänger upp hela sitt liv på en fotbollsklubb eller åt vilket håll han eller hen sparkade bollen i lördags - ja, då är det dags för en ordentlig själv-kbt-ing. Därmed inte sagt att man inte får bry sig. Klart man får. Men det starkaste fokuset ska ligga på ditt eget liv. Min vardag är viktigare än Bruce Springsteen, joggingrundan ner till sjön och doppet där om en timme. Däremot ska det bli roligt att se turnéavslutningen i Kilkenny om tre veckor. Om jag nu kan åka. Kan bli så att jag måste vara hundvakt. Vilket skulle göra mig besviken, men det är sånt som en vuxen människa måste kunna hantera och stå ut med.

[backstreet gambler]

Fred skrev 2013-07-08 kl. 11.26:

Nu spekulerar du igen, spelarn!

Helt rätt!

Vilket är tjusningen med ett forum.

Spekulation, diskussion, reflektion.

[backstreet gambler]

Thomaso skrev 2013-07-08 kl. 12.07:

Lite så är det nog. Jag kollar setlistorna för att det blivit någon liten rutin, ser jag någon låt som verkar intressant youtubar jag den. Ibland är det bra, men jag kan ärligt säga att jag inte sett/hört något denna turné som fått mig att se eller lyssna mer än en gång. Eftersom det inte är så bra. Jag har ingen som helst förståelse för att folk här sitter och lyssnar igenom hela konserter i halvtaskigt ljud från youtube. Däremot där och då, på plats, en helt annan sak. Bruce Springsteens magi 2013 är kontakten han en bra kväll skapar med sin publik. Och den måste man ju vara på plats för att uppleva. Dock upplever också jag att det är som Backstreet Gambler skrev här tidigare, att det är gästerna och showen folk går igång på mest (pratar om ickefanatikerna nu). Musiken berör alltmer sällan. Vilket jag tror beror på att Bruce inte längre har en röst som går in i människor, han skapar inga magic moments med sin sång.

Upplever precis det du beskriver här!
För egen del så skulle jag självklart bli jätteglad om Springsteen hade den rösten kvar, där han går rakt in i människor, men det har väl knappt hänt sedan Streets of Philadelphia om man ska vara krass.

Live upplevde jag att han hade det kvar fram till 1997, därefter känner inte jag att han har "det" kvar i rösten.
Viljan finns säkert, låtarna finns, men som så många andra artister springer tiden till slut ifrån dem. Att framföra låtar om det man kände som 20-30 åring är till slut något som artister/band som är i den åldern själva gör bättre. Eller i alla fall med större inlevelse o känsla, en känsla av liv o död.

Då är det kanske bättre att göra som andra artister, våga åldras. Nu är Springsteen någon sorts Peter Pan, som aldrig vill växa upp...

Jag har haft ett antal bra kvällar på plats med ESB sedan 99 o framåt, men aldrig lyssnat på någon av konserterna igen, gjort försök, men gett upp nästan direkt. Efter München 99 gjorde jag bedömningen att det lät så pass illa från scen att jag spelade över mitt dat-band direkt när jag var i Köln någon kväll efter. Och då var det ändå relativt sett bättre ljud än sörjan från scen denna turné.

Jag har sett honom frångå sina inlärda mallar/gester ett fåtal gånger under dessa år, med blandad framgång. Kvällen i Helsingfors förra sommaren är nog den enda kväll på länge jag kände att Springsteen gav mig personligen en känsla av den spontanitet och närvaro som jag annars ofta saknat. Det har helt enkelt blivit lite väl mycket "boss time" eller "barn i sunny day" genom åren...