springsteen.se: Born to run - springsteen.se

Hoppa till innehållet

  • (6 Sidor)
  • +
  • « Första
  • 4
  • 5
  • 6
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

Born to run

#101 Användaren är offline   bidopah

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 96
  • Reg.datum: 1 jul-08

Skrivet 2016-05-21 kl. 21.43

De 3 bästa låtarna:

1. Thunder road
2. Backstreets
3. Jungleland

#102 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2016-08-30 kl. 19.18

Vilket löfte handlar The Promise om? Här är ett försök till svar.

För Hjälten, som kommer till tals i Thunder Road, är Världens väsen Ordningen
som återför varje avvikelse från Ordningen tillbaka till Ordningen. Detta är
en Ordning från vilken Hjälten vill fly. Den väg, på vilken han avser att fly,
måste alltså börja i Ordningen. Men det är en väg, som icke finns i Ord-
ningen; den måste skapas av Hjälten. Att skapa denna väg ut ur Ordningen är att
skapa en avvikelse från densamma. Det är därför en verksamhet som möter mot-
stånd från Ordningen. Mot detta motstånd måste alltså Hjälten kämpa.I Ordning-
en är Hjälten ännu inte verklig Hjälte. Han är däruti en stum Hjälte. Att vara
Hjälte är emellertid att tala och verka för icke-Ordningen. Han måste därför
komma till ord. Det gör han genom en omväg. Genom att få Ordningens till var-
dags likaså stumma ting att ljuda, kan han anlägga vägens början; och han får
dem att ljuda, och strax förmår han i ljudandet få en så stadig och säker rytm
och melodi i sin kropp och själ att han kan komma till ord, även om dessa i
mångt och mycket bara uttrycker Ordningen: The screen door slams.Men
strax ökar graden av subjektivitet: Mary´s dress sways, Like a vision she
dances across the porch as the radio plays, Roy Orbinson singing for the lonely
;
och så, plötsligt, träder subjektet fram: Hey that´s me and I want you only.
Hans ord riktar sig till Mary. Hon är hans Musa. Hon ingår i Ordningen, är där-
för stum och kommer aldrig fram som subjekt. Hjälten vill rädda henne från den
förstummande, subjektberövande Ordningen. Han säger henne, att han vet en väg ut.
Det är den väg han själv nu bygger. Den vägen har ett namn: Thunder Road.
Han vädjar till henne, att hon ska slå följe med honom på denna väg. Hon tvekar,
naturligtvis. Ty hon ser på sig själv via Ordningen. Hon ser sig icke vara vacker
nog, inte vara ung nog, hon kan inte tro på under, har slutit sig i sig själv,
drömmer passivt om en frälsare som ska befria henne ur Ordningen. Hon har
friare, naturligtvis, men de, till skillnad från Hjälten, har icke förstått, att
hon, om hon vill göra sig fri från Ordningen, själv måste ta de första stegen på
Thunder Road. De förringar,nedvärderar henne. De ser henne icke som subjekt.
De har förvisso fjärmat sig en aning från Ordningens stumhet, men icke mycket,
ty de saknar ord, kan blott skrika hennes namn eller cirkla henne runt med stumma
löften, vilka, då hon närmar sig dem,de icke vet att uppfylla; och snart ser hon
dem sugas in i Ordningen. Men Hjälten, han talar till henne och han talar om den
livsglädje som väntar på Thunder Road. Färden längs denna väg utlovar allt
det som avviker från Ordningen: frihet från Ordningens stiltje, frihet från dess
från-A-till-B-och-därifrån-till-baka-till-A-rutter, frihet från dess på vingar
över verkligheten svävande liv. Ja, Thunder Road är löftet om verklighet-
ens vind genom håret, om inbytet av overklighetens vingar mot verklighetens hjul,
om vägarnas obegränsade, överraskande färder. Thunder Road, säger han, bär
till Det förlovade landet. Detta är det oerhörda löfte han ger henne: Det förlovade
landet. De, säger han,som inte söker detta rike, de är förlorade till Ordningen.
Nu, nu är allt sagt. Nu är det upp till Mary att besluta sig: ska hon, eller ska
hon inte ta det stora steget från Ordningen till Thunder Road?. Det är på
detta hennes val både hans och hennes framtid beror.Ty han vet, att ensam kan ingen
fara längs Thunder Road. Han har sagt vad han kom för att säga, och börjar
lösas upp som subjekt, börjar återbördas Ordningen. I ett sista, förtvivlat försök
att hålla sig kvar utanför Ordningen tills Mary hunnit fatta sitt beslut,låter han
åter stämband, bleck och strängar ljuda. Men Mary svarar inte, förblir tyst. Och så
glider han långsamt men obevekligt in i tystnaden.

Inlägget har ändrats av ulf: 2016-08-31 kl. 10.29


#103 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2016-09-28 kl. 11.00

Löftet.

Vi kan föreställa oss en ung man, som icke vill underordna sig Ordningen. Han vill förverkliga
den dröm om frihet från Ordningen som uttryckes av hjältarna uppe på filmduken. Han trotsar där-
för Ordningens representanter (Fadern, Lärarna, Prästen), och axlar inte något av dess själs-
dödande arbeten (Industriarbetare, Bussschaufför, Fängelsevakt). Istället bygger han en bil,
med vilken han far land och rike runt och uppträder inför publik. Denna bil bygger han ständigt
om för att göra den bättre. Detta bilbyggande och detta uppträdande är naturligtvis en utmaning
mot Ordningen, och han döper den därför helt följdriktigt till The Challenger. Sålunda uppträder
den unge mannen med sin Challenger inför betalande publik, men finner till slut att han hamnat i
en återvändsgränd; han erfar, att om han ska kunna bygga bilen som han själv vill, måste han er-
hålla hjälp; en sådan hjälp får han också av Mekanikern, men denne fordrar och erhåller också som
ersättning att han ska få vara bilens ende mekaniker. Med Mekanikerns hjälp lyckadas han slutligen
så bygga om The Challenger på sådant sätt, att han med den nu drar stor publik. Tidigare hade han
farit kors och tvärs genom landet och hyllats endast av en begränsad publik; nu är helt plötsligt
han och den ombyggda The Challenger berömda från kust till kust. Men när han återigen vill bygga
om The Challenger, inser han att det nya bygget kräver en annan mekaniker än Mekanikern. Han hamnar
därmed i en rättstvist med denne, och rättens domare förbjuder honom att bygga om bilen. The
Challenger fick förvisso inte körförbud, den unge mannen kunde fortsätta att med den uppträda inför
publik, men någon ombyggnad kunde inte komma i fråga. Under domstolsförhandlingarna hävdar den unge
mannen, att sanningen om The Challenger är den, att han själv byggt den, skapat den med egna händer
efter eget huvud, att Mekanikern endast hjälpt honom att förverkliga hans idé om The Challenger.
Men det är lönlöst, den sanningen spelar i domstolen ingen roll, har ingen betydelse. För den unge
mannen återstår därför endast att med den nu oombyggbara The Challenger fara runt i riket och upp-
träda inför den publik, som beundrar just denna version av The Challenger; men eftersom The Challenger
nu inte längre den verkliga, den i ständig ombyggnad varande The Challenger, kan man säga att den är
begagnad; och även om bilen är i rörelse genom landet, är den själv oföränderlig, har ingen egenrörelse:
hur mycket den än är i rörelse, är den själv stillastående; och den unge mannen styr inte längre över
vad som ska ske med bilen; han sitter, kan man säga, i dess baksäte; och så länge rättsprocessen pågår,
kan man också säga, att han endast har bilen till låns. Sålunda utan möjlighet att utveckla sitt verk,
återstår för den unge mannen endast att inför publik om och om igen uppträda med samma gamla The Challenger,
och så förefaller det honom som om han nu har ett arbete som i mångt och mycket liknar de arbeten i Ord-
ningen som han ville undvika. Glädjen, tillförsikten är inte längre hans självklara följeslagare. Han har
nu allt svårare att tro på sin dröm. Nu skulle vi ju kunna tro, att det för den unge mannen vore det en
enkel sak att reda ut ärendet i domstolen; pengar till Mekanikern och rätten till The Challenger åt honom
själv. Så skulle det också helt säkert ha löst sig, om inte den unge mannen funnit sig vara bunden av ett
löfte, som han tidigare gett sig själv och publiken, nämligen att det är möjligt att FLY från Ordningen
till Det förlovade landet. Det var säkert ett löfte som mycket väl uttryckte vad han själv gjort fram till
dess; men i domstolen förvandlas det till ett fruktansvärt dilemma: ska han vara trogen sitt löfte och fly
Ordningens domstol och därmed låta The Challenger förbli beslagtagen?; eller ska han bryta detta sitt löfte,
och i stället för att fly, KÄMPA för sin rätt till utvecklandet av bilen? Han bryter sitt löfte. Han kämpar
för denna rätt. Men ett sådant löftesbrott är icke utan konsekvenser: nyss var den unge mannen så att säga
garanten för detta löfte; men nu står han fram som svikaren av detta löfte. Villrådig och sorgsen minns
han hur han en gång tänkt sig den fullständiga flykten från Ordningen: han skulle ta allt vad Ordningen
hade av fördelar att erbjuda, men endast för att sedan kasta bort allt det han tagit. Han skulle då inför
både sig själv och publiken demonstrerat, att han var absolut fri från Ordningen Nu vet han att frihet genom
flykt blott är en falsk dröm. Men han är ännu icke helt fri från denna dröm. Han blickar bakåt, ej ännu framåt.
Ännu har han inte tagit tag i ombyggandet av The Challenger.

Inlägget har ändrats av ulf: 2016-09-28 kl. 11.03


#104 Användaren är offline   haavard

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 7 436
  • Reg.datum: 3 aug-03

Skrivet 2016-09-28 kl. 11.10

Du vet om att du fått fler följare om du designade dina inlägg bättre?
Min tolkning är att du egentligen inte vill att någon skall läsa vad du skriver.

#105 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2016-09-28 kl. 14.25

Visa inlägghaavard skrev 2016-09-28 kl. 12.10:

Du vet om att du fått fler följare om du designade dina inlägg bättre?
Min tolkning är att du egentligen inte vill att någon skall läsa vad du skriver.


Min erfarenhet är den, att det man fängslas av, det försöker man också förstå,
i förvissningen att det som fängslar gömmer något har betydelse även för dig;
men vad detta är, det vet du inte till att börja med. Du har kanske en aning,
men du vill veta, du vill förstå. Att förstå, det är att tolka. Att tolka är
att skapa ett mönster. Varje sådant mönster avspeglar i viss grad vad tolkaren
i fråga fängslas av. Du finner mina mönster illa designade. I själva verket är
de inte alls designade. De uttrycker mitt sätt att förstå. Det är ett sätt, som
kanske inte passar var och en. Men förhoppningsvis passar det någon.

#106 Användaren är offline   Fred

  • viftar armar
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 910
  • Reg.datum: 7 dec-09

Skrivet 2016-09-28 kl. 19.14

Visa inläggulf skrev 2016-09-28 kl. 15.25:

Min erfarenhet är den, att det man fängslas av, det försöker man också förstå,
i förvissningen att det som fängslar gömmer något har betydelse även för dig;
men vad detta är, det vet du inte till att börja med. Du har kanske en aning,
men du vill veta, du vill förstå. Att förstå, det är att tolka. Att tolka är
att skapa ett mönster. Varje sådant mönster avspeglar i viss grad vad tolkaren
i fråga fängslas av. Du finner mina mönster illa designade. I själva verket är
de inte alls designade. De uttrycker mitt sätt att förstå. Det är ett sätt, som
kanske inte passar var och en. Men förhoppningsvis passar det någon.

Jag vill mena att du ger oss inte ens chansen att fängslas av det du skriver. Därför blir det svårt för dig att göra dig förstådd.
Vill man i ett diskussionsforum nå någon annan, så bör man bjuda in till tvåvägskommunikation. För att kunna lyckas med detta är det bra om man kan sätta sig in i hur mottagaren upplever det utsända.
Ett väl beprövat sätt för detta är att stycka upp långa texter, så att mottagaren inte behöver möta nåt som kan uppfattas som en vägg.
Jag vill helst undvika att springa in i väggen.

#107 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2016-09-28 kl. 20.20

Visa inläggFred skrev 2016-09-28 kl. 20.14:

Jag vill mena att du ger oss inte ens chansen att fängslas av det du skriver. Därför blir det svårt för dig att göra dig förstådd.
Vill man i ett diskussionsforum nå någon annan, så bör man bjuda in till tvåvägskommunikation. För att kunna lyckas med detta är det bra om man kan sätta sig in i hur mottagaren upplever det utsända.
Ett väl beprövat sätt för detta är att stycka upp långa texter, så att mottagaren inte behöver möta nåt som kan uppfattas som en vägg.
Jag vill helst undvika att springa in i väggen.

Hade du ansträngt dig och sprungit in i väggen, skulle du upptäckt
att den i själva verket är en dörr.
Dessutom, eftersom du uppenbarligen känner dig kallad att undervisa,
bör du veta, att med din nedlåtande ton lär du på det området sakna
all framgång.

Inlägget har ändrats av ulf: 2016-09-28 kl. 20.27


#108 Användaren är offline   Fowler

  • The King of Junkfood
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 7 172
  • Reg.datum: 20 sep-04

Skrivet 2016-09-28 kl. 20.52

Gillar alltid Ulfs inlägg. Just för att jag tvingas läsa på ett sätt jag annars inte läser. De gånger jag är med på noterna brukar jag oftast hitta något nyttigt.

#109 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2017-01-04 kl. 20.22

Vad är det, vill vi gärna undra, som gör Springsteens studioversion av
The Promise från 78 (YouTube: Bruce Springsteen & The E Street Band
- The Promise (NYC, 78) så gripande?
Jag menar här framförandets gripenhet, oaktat innehållet betraktat
såsom en egen berättelse, eller såsom en kommentar till Born to Run
(om det senare har jag redan tidigare skrivit någonstans annanstans i
dessa forum), utan just som en audiovisuell uppgörelse med ALLA album
före och till och med Born to Run.
Visuellt är tveklöst det mest anmärkningsvärda, att den fångar allt
så demonstrativt horisontellt: allt och alla visas såsom varande på ett plan;
detta står helt visst i sträng (visuell) motsats till (berättelsen i)
Greeteings, med dess oscillation mellan det vertikala uppe och nere; i
motsats därtill svänger kameran i The Promise tvärtom uppseendeväckande
horisontellt från sida till sida och tillbaka igen.
Vidare: videon visar bandets medlemmar såsom i stort sett likvärdiga, in-
gående uti en i stort sett oviktad, och därmed positiv, helhet, vilket står
i motsats till budskapet i The Wild etc., där just en sådan enhet (this bord-
walk life, this cirkus life) är vad som framhålles såsom icke blott befogat,
utan tillochmed nödvändigt att lämna, för ett annat,bättre liv.
Och så Born to Run! The Promise utgör, med sitt återhållna och likväl så
tvära vändning mot detta föregående albums överbelastade, emotionellt över-
tydliga och om seger trovissa uttryck, detta tidigare albums raka motsats,
(så är ju bilden bakom gitarrens strängar, föreställande den trånande, mot
lyktstolpen sig lutande, och mot Musan i fönstret trånande Ynglingen för
evigt borta) - och ingen, absolut ingen. som fascinerat följt denna från album
till album, stadda utveckling, kan väl inför denna bitterljuva berättelse annat
än fälla en verklig - eller imaginär - tår.

Inlägget har ändrats av ulf: 2017-01-04 kl. 20.27


#110 Användaren är offline   Fowler

  • The King of Junkfood
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 7 172
  • Reg.datum: 20 sep-04

Skrivet 2017-01-05 kl. 10.19

Visa inläggulf skrev 2017-01-04 kl. 20.22:

Vad är det, vill vi gärna undra, som gör Springsteens studioversion av
The Promise från 78 (YouTube: Bruce Springsteen & The E Street Band
- The Promise (NYC, 78) så gripande?
Jag menar här framförandets gripenhet, oaktat innehållet betraktat
såsom en egen berättelse, eller såsom en kommentar till Born to Run
(om det senare har jag redan tidigare skrivit någonstans annanstans i
dessa forum), utan just som en audiovisuell uppgörelse med ALLA album
före och till och med Born to Run.
Visuellt är tveklöst det mest anmärkningsvärda, att den fångar allt
så demonstrativt horisontellt: allt och alla visas såsom varande på ett plan;
detta står helt visst i sträng (visuell) motsats till (berättelsen i)
Greeteings, med dess oscillation mellan det vertikala uppe och nere; i
motsats därtill svänger kameran i The Promise tvärtom uppseendeväckande
horisontellt från sida till sida och tillbaka igen.
Vidare: videon visar bandets medlemmar såsom i stort sett likvärdiga, in-
gående uti en i stort sett oviktad, och därmed positiv, helhet, vilket står
i motsats till budskapet i The Wild etc., där just en sådan enhet (this bord-
walk life, this cirkus life) är vad som framhålles såsom icke blott befogat,
utan tillochmed nödvändigt att lämna, för ett annat,bättre liv.
Och så Born to Run! The Promise utgör, med sitt återhållna och likväl så
tvära vändning mot detta föregående albums överbelastade, emotionellt över-
tydliga och om seger trovissa uttryck, detta tidigare albums raka motsats,
(så är ju bilden bakom gitarrens strängar, föreställande den trånande, mot
lyktstolpen sig lutande, och mot Musan i fönstret trånande Ynglingen för
evigt borta) - och ingen, absolut ingen. som fascinerat följt denna från album
till album, stadda utveckling, kan väl inför denna bitterljuva berättelse annat
än fälla en verklig - eller imaginär - tår.

The Promise lyckas ju som du säger att förpacka många av Springsteens beståndsdelar. En låt med hög densitet. The Promise är en bra brygga mellan drömmandet på Born To Run och den uppfattade verkligheten på Darkness. Thunder Road is for the lost lovers and all the fixed games, en väldigt tvär vändning där.


Vad gäller inspelningen så föredrar jag själv Tracks-versionen.

Inlägget har ändrats av Fowler: 2017-01-05 kl. 10.27


#111 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2017-01-05 kl. 13.50

Visa inläggFowler skrev 2017-01-05 kl. 10.19:

The Promise lyckas ju som du säger att förpacka många av Springsteens beståndsdelar. En låt med hög densitet. The Promise är en bra brygga mellan drömmandet på Born To Run och den uppfattade verkligheten på Darkness. Thunder Road is for the lost lovers and all the fixed games, en väldigt tvär vändning där.


Vad gäller inspelningen så föredrar jag själv Tracks-versionen.


Man kan tro, att 78-versionen i sitt uttryck står nära den frustration som Springsteen
kände under de legala stridigheterna efter BTR; såret var fortfarande så öppet, eller
åtminstone så nära i tiden, att han kunde erinra sig och i sången övertygande ge röst
åt det, vad han då kände; Tracks-versionen är ju inspelad långt senare, och uttrycker
väl mer en resignation över hur världen är, än det uppror mot den händelse, som avslöj-
ade hur världen är funtad, som uttrycks av 78-versionen.

#112 Användaren är offline   Fowler

  • The King of Junkfood
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 7 172
  • Reg.datum: 20 sep-04

Skrivet 2017-01-05 kl. 14.14

Visa inläggulf skrev 2017-01-05 kl. 13.50:

Man kan tro, att 78-versionen i sitt uttryck står nära den frustration som Springsteen
kände under de legala stridigheterna efter BTR; såret var fortfarande så öppet, eller
åtminstone så nära i tiden, att han kunde erinra sig och i sången övertygande ge röst
åt det, vad han då kände; Tracks-versionen är ju inspelad långt senare, och uttrycker
väl mer en resignation över hur världen är, än det uppror mot den händelse, som avslöj-
ade hur världen är funtad, som uttrycks av 78-versionen.

Håller med om att jag som lyssnare uppfattar en skillnad i vad han sjunger om i de båda inspelningarna. Tilltalas faktiskt mer av Tracks-versionen än då.

#113 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2017-01-05 kl. 14.20

Visa inläggFowler skrev 2017-01-05 kl. 14.14:

Håller med om att jag som lyssnare uppfattar en skillnad i vad han sjunger om i de båda inspelningarna. Tilltalas faktiskt mer av Tracks-versionen än då.

Jag förstår det mycket väl; av någon anledning hade jag aldrig
lyssnat på den versionen, innan du tipsade om den; och den står
ju som konstverk mer på egna fötter, än den tidigare versionen!

  • (6 Sidor)
  • +
  • « Första
  • 4
  • 5
  • 6
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

1 användare läser tråden
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma