springsteen.se: Tunnel of love - springsteen.se

Hoppa till innehållet

  • (3 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

Tunnel of love

#41 Användaren är offline   DennisC

  • The Mighty One
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 5 291
  • Reg.datum: 11 jun-03

Skrivet 2010-05-04 kl. 19.43

Visa inläggwherethebandsare skrev 2010-05-04 kl. 08.47:

Oj, jävlar vad bra det ska vara när jag är 38 och har fru och barn iom att det var ett album jag värderade väldigt högt redan som 17-åring. :)


Japp.

#42 Användaren är offline   Pisas

  • Lonely Acrobat
  • PipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 204
  • Reg.datum: 25 jun-07

Skrivet 2010-05-05 kl. 20.42

Visa inläggDennisC skrev 2010-05-02 kl. 20.38:

För övrigt är min erfarenhet att det här albumet är kolossalt mycket bättre och mer relevant vid 38 års ålder med fru och barn och allt vad det innebär än vid 17 års ålder och tvåårig social linje.


Snacka om huvudet på den berömda spiken. Känner så för flera av albumen.

#43 Användaren är offline   prove it all night

  • Happy cat
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 017
  • Reg.datum: 9 jul-09

Skrivet 2010-05-05 kl. 21.09

För mig är det bara Lucky Town av albumen som jag gillar nu idag som jag inte gillade så mycket förr. Tunnel Of Love fastnade jag för med en gång. Behöver inte ha med ålder att göra nödvändigtvis gällande Tunnel.

#44 Användaren är offline   highwaypatrolman

  • walks the valley of love and tears and mystery
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 024
  • Reg.datum: 16 jul-05

Skrivet 2010-05-05 kl. 21.12

Visa inläggprove it all night skrev 2010-05-05 kl. 22.09:

För mig är det bara Lucky Town av albumen som jag gillar nu idag som jag inte gillade så mycket förr. Tunnel Of Love fastnade jag för med en gång. Behöver inte ha med ålder att göra nödvändigtvis gällande Tunnel.


Precis. Ålder spelar ingen ålder. Jag är ung men fattar allt ändå.


Ödmjuk är jag också.

#45 Användaren är offline   Fred

  • viftar armar
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 910
  • Reg.datum: 7 dec-09

Skrivet 2010-05-05 kl. 22.21

Visa inläggprove it all night skrev 2010-05-05 kl. 22.09:

För mig är det bara Lucky Town av albumen som jag gillar nu idag som jag inte gillade så mycket förr. Tunnel Of Love fastnade jag för med en gång. Behöver inte ha med ålder att göra nödvändigtvis gällande Tunnel.

Men teoretiskt sett så kan man ju ändra sin syn på Tunnel of Love med åren.
Man får s k tunnelseende.

För att bevisa min tes, ber jag om att få påminna Eder Alla om att Tunnel of Love är den outtalade, men ändå den självklara, uppföljaren till Nebraska.
Här har Frankie Roberts avtjänat sina straff för allt ont som han gjort och nu har han bytt namn och bär nu den hemliga identiteten Bill Horton.
Han har gift sig med den dansande Maria, sedan hon tröttnat på att hennes make, Joe Roberts, dvs den legendariske Highway Patrolman, gått ner sig i internetträsket.
Under skilsmässoförhandlingarna kvad hon: "Han sätter på datorn istället för mig! Han lägger all sin tid på ett internetforum.se"(
Se utdrag ur de juridiska protokollen
)
Dom skilde sig och hon gifte alltså om sig med den bäste brodern Frankie.
Men även det äktenskapet knakade.

Därav den otvetydiga kopplingen Nebraska - Tunnel of Love.

Vänligen se bildbeviset:

Bild

Hur kunde det då gå så illa för den skrattande och drickande Frankie och den dansande Maria?
Jo, förstår ni, enligt säkra källor verkar det som om Frankie inte kunde bli mer än halvfri från sitt förflutna.
Han började hänga med sina gamla vapendragare från förr och gänga sig med kriminella.
Dom fann honom slutligen ihjälskjuten utanför Stockholm.
Nån som dödade bara för att döda.
Dödad av döden.

Det här är sista bilden på Frankie:

Bild

Ja, ni fattar ju hur allt hänger ihop!



Och allt är som vanligt hos dom ensamma.

Inlägget har ändrats av Fred: 2010-05-05 kl. 22.25


#46 Användaren är offline   haavard

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 7 436
  • Reg.datum: 3 aug-03

Skrivet 2010-05-06 kl. 19.49

Du fattar väl själv hur korkad du är? Inte kör Frankie Audi inte!

#47 Användaren är offline   highwaypatrolman

  • walks the valley of love and tears and mystery
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 024
  • Reg.datum: 16 jul-05

Skrivet 2010-05-06 kl. 20.38

De antydningar och anklagelser som den annars så högt ärade sir Fred här ovan framställer om en viss polis och dennes internetrelaterade äktenskapsproblem är givetvis fullständigt osanna. De är ett resultat av den förvirrade malmöitens sambandssökande tunnelseende. Tro inte på vad han säger. Allt är lögn.

/Polisen, som härmed anser sig rentvådd.

Bild

#48 Användaren är offline   Fred

  • viftar armar
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 910
  • Reg.datum: 7 dec-09

Skrivet 2010-05-06 kl. 22.05

Visa inlägghaavard skrev 2010-05-06 kl. 20.49:

Du fattar väl själv hur korkad du är? Inte kör Frankie Audi inte!

Att inte fatta ligger i den korkades natur.
Men det fattar du inte, enligt ditt inlägg. :)

Inlägget har ändrats av Fred: 2010-05-06 kl. 22.07


#49 Användaren är offline   Southside Robban

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 541
  • Reg.datum: 28 nov-05

Skrivet 2015-04-12 kl. 10.04

Tunnel of Love är klart ett av Bruce Springsteens Top3- album. Det är bara att jämföra med Devil and Dust för att inse hur allt låter falskt och bedrövligt sedan dess.

#50 Användaren är offline   easton

  • Hooked for life
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 5 576
  • Reg.datum: 13 jan-10

Skrivet 2015-04-12 kl. 10.47

Gillar albumet skarpt, walk like a man är nog favoriten :)

#51 Användaren är offline   bidopah

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 96
  • Reg.datum: 1 jul-08

Skrivet 2016-05-21 kl. 21.22

De 3 bästa låtarna:

1. Tougher than the rest (jag föredrar verkligen Chimes of freedom-liveversionen dock)
2. Cautious man
3. When you're alone

#52 Användaren är offline   ulf

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 87
  • Reg.datum: 27 dec-06

Skrivet 2017-01-28 kl. 22.45

Nebraska och stora delar av Born in the USA skapades under samma snäva tidsperiod,
och likväl är de så olika. Hur kan vi förklara denna skillnad?
För att kunna förstå detta, måste vi blicka tillbaka till tiden före Greetings from Asbury
Park
. Den framtid, som då, när han var yngling, tycktes honom tilldelad, var den hans pappa och
alla andra pappor redan levde, nämligen ett alienerant arbetarliv. Detta alienerade liv, skrev han
i en version av Racing in the Street, är ett liv som ägs av andra. Men som det framgår av hans
självbiografi, var det inte möjligt för honom att underordna sig ett sådant liv, och han undgick det
genom att i stället skapa sig ett liv i Rocknroll. Detta, trodde han, var ett liv som han själv ägde.
Men i och med Born to Run erfor han, att så ej alls var fallet. Detta verk, som han hade
skapat, tillhörde någon annan. Han hade skenbarligen undkommit det alienerade livet genom att skapa
sig ett annat liv i Rocknroll; nu undkommer han den fram tills nu dolda bindningen till det alienerade
livet genom att köpa rättigheten till sitt (eget) verk. Med denna transaktion väl bakom sig, måste han
väl ändå till slut ha funnit sig vara sitt eget livs boss?
Måhända. Men han hade tvingats erfara det alienerade livets väsen: det du skapar tillhör någon annan.
Och även om han själv till synes undkommit detta grymma liv, ser han klart och tydligt, att det är ett
liv de flesta arbetande människor nödgas leva. Han ser dem lida samma oförrätt, som han lidit. Detta
orättfärdiga alienerade liv varken kan eller vill han fly ifrån; han vill störta det. Nyss hyllade han
flykten (Born to Run), nu manar han till kamp mot det grymma, alienerande samhälle (Darkness on
the Edge of Town
)t. Och för att visa, att han är mot detta samhälle, vill han nu försaka allt det,
som detta samhälle hyllar och värdesätter. Pengar, vänner, kärlek - allt är en del av detta grymma land,
och med allt det vill han en gång för alla göra sig färdig; vad han i motsats härtill verkligen vill ha,
är - det förlovade landet.
Men i sin kamp erfar han, att utan det, som han så stolt försakar, går han sin upplösning till mötes.
Han erfar, att utan relationer till medmänniskor, saknar människan existens.
Denna erfarenhet gör det möjligt för honom att för tillfället undgå sin undergång. Han undgår den genom
att ändra arten av sin Rocknroll. Den ska inte längre predika försakandet av det grymma landet, utan knyt-
andet av de band som binder till existens i det grymma landet.
Denna hans nya art av Rocknroll hyllar alltså de band som binder, men den gör också klart, att det grym-
ma landet är vad som upplöser dessa band. I The River möter vi både maningen till knytandet av de band
som binder och rösterna från människor som är på väg att upplösas. I Nebraska är alla hjältar som kommer
till tals i upplösning. Mellan dem och det grymma landet finns inga band förutom pistolkulans parabel eller
den elektriska stolens läderband. De är ensamma röster utan verk-lig, lyssnande och förstående publik. Det är
först genom Springsteen som de erhåller den publik, som de alltid sökt och alltid varit värda. Men det är också
i samband härmed som Springsteen blir varse, att den alienation, om vilken dessa hjältar talar, är hans egen;
han trodde sig försöka ge röst åt att sina alienerade hjältar, men fann att han i dem gav röst åt sin egen
alienation! Så fann han sig stå ansikte mot ansikte med sin egen djupaste alienation, och med den upplösning
och undergång, som nu plötsligt hotade honom.
Men just det arbete med de alienerade hjältarna, under vilket hans egen alienation drabbade honom, gjorde det
också möjligt för honom att arbeta sig ur krisen. Ty, han insåg, att Rocknroll är ytterligare en variant av det
grymma landets alienerande liv
. Det var alltså inte arten av Rocknroll, utan Rocknroll som sådan (dvs. som
en tillflyktsort från det grymma landet) som utgjorde hans alienation. Naturligtvis, de flesta av oss kan aldrig
undkomma det grymma landets alienation, men vi kan trots det oftast väl hantera våra liv; men det liv, om vilket
vi här talar, som är alienerat från vårt alienerade liv, är dubbelt alienerat. Då, när han trodde sig ha undkommit
det alienerade livet, deklarerade han lyckligt leende: Jag är en Rocknrollens fånge! Nu måste han för sig själv
erkänna, att han redan från början varit och fortfarande är - en Rocknrollens fånge!
För att undgå den dubbla alienationen i Rocknroll måste han alltså nu bryta upp från Rocknroll. Att detta upp-
brott för Springsteen var mycket svårt, kan vi lätt förstå, ty den uppgift, som förestod honom var ju, att inifrån
Rocknroll bryta sig ut ur Rocknroll.
Han påbörjade denna sin skilsmässa från Rocknroll genom att distandera sig från densamma. Han slarvade uppseende-
väckande med innehållet, som han nu demonstrativt lät vara outvecklat och ofördjupat; han stod tydligt vid sidan av
sin hjältar, och han tvekade icke heller, att med tramsigheter och ogenerat publikfrieri hålla publiken på distans
från människorna han skildrade. Nyss hade hjältarna lånat honom sina röster, nu lånar han sin röst åt dem. I centrum
för hans föreställningar fanns nu icke de hjältar som han gav röst åt, utan - han själv! Om han själv var helt från-
varande i musikvideon Atlantic City, var han i Dancing in the Dark inte annat än ständigt närvarande. Han visade så
tydligt han förmådde, att han inte längre var en Rockens fånge; nej nu var Rocken hans fånge. Han gjorde med hjältarna
vad honom behagade. Att Springsteens barn fann honom löjlig i musikvideon Dancing in the Dark är begripligt; men i
själva verket var det inte Springsteen som var löjlig; den löjlige var hjälten, och den som gjorde honom löjlig var –
Springsteen. Han visade att han nu var sina hjältars boss. Den gripande inlevelsen i människorna i Nebraska ersatte han
med buller och bång i Born in the USA. Han, som en gång i tiden satte konsten före pengarna, satte nu till synes en ära
i att sätta pengarna före konsten.
Men allt detta var nu bara en följd av, att han hade satt sig före, att inte längre vara hjälte i Rockn-rollivet; han
ville som sagt leva ett verkligt liv, det fick vara hur alienerat det ville, och han inledde sin skilsmässa med att
distansera sig från sina hjältar. Men det paradoxala var, att han försökte göra sig fri från sitt rocknrollhjälteskap
som – rocknrollhjälte! Därför kunde hans försök, att knyta de band som binder (en lämplig metafor härför: äktenskapet med
Julianne Phillips), inte lyckas honom, och han tvingas därför på ett djupare sätt försöka arbeta sig ur sitt alienerande
hjälteskap, i Rocknrollen, och detta arbete ger stoff och form åt - Tunnel of Love.

Inlägget har ändrats av ulf: 2017-01-29 kl. 20.14


  • (3 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

1 användare läser tråden
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma