springsteen.se: 08 juli Danmark Herning MCH - springsteen.se

Hoppa till innehållet

  • (4 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

08 juli Danmark Herning MCH

#41 Användaren är offline   Missing

  • Nörd på heltid
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 4 078
  • Reg.datum: 16 jul-07

Skrivet 2009-07-09 kl. 16.23

Jag hade rätt höga förväntningar när jag åkte till Herning, 2007 fick danskarna den bästa setlistan i Norden och 2008 var rätt hyfsad den med. Man märkte direkt när man kom till Herning att det här stället hade haft stora konserter innan, mycket bra skyltat överallt och mycket folk som fungerade som värdar redan vid tågstationen. Själva arenan sen låg verkligen mitt ute i ingenstans och var bara ett stort fält vilket fick ner mina förväntningar lite eftersom man aldrig vet hur ljudet fungerar i öppna fält. Insläppet var verkligen en höjdare, vid insläppet till vanlig ståplats välde folket in från överallt kändes det som i ca 2 min för att sen stå helt still i nästan 10 min. Väl inne på arenan hittade jag mig en riktigt bra plats på andra led bakom fållan med bra översikt över scenen och i höjd med ena bildskärmen.

Det var ungefär först nu man började märka av danskarnas huvudintresse under kvällen: dricka och röka. Ölintaget ver enormt på vissa håll och det märkte man av ju längre tid det gick. Blev lite överraskad när de kom ut med Soozies té relativt tidigt och Nils dök upp på scenen bara en halvminut efter att det blev utställt, det började ganska misslyckat då ljudet till dragspelet inte ville fungera i början. Efter introt följde en riktigt stark Badlands följt av No Surrender - My Lucky Day - Out In The Street som fungerade bra. Dagens första överraskning kom när Max valde att hamra igång Candy's Room när Nils precis skulle dra igång Seeds introt, Tyckte mig se att Nils blev rejält tagen på sängen av detta val. Seeds följde sen, men utan gitarrintrot i början. Sen kom dagens första höjdpunkt; Johnny 99! Den kan ha varit det absolut bästa jag hört under mina 4 konserter under denna turné. Steve ville aldrig sluta, Bruce ville aldrig sluta. Antagligen den definitiva versionen av denna låt. Atlantic City var bra, kändes som att de dragit ner den en smula i takt. Hungry Heart är ingen favorit hos mig men den gick hem bland de jag stod ibland (sen att en hel del inte kunde texten är en annan sak) Rendezvous var en trevlig överraskning men ingen låt som jag känner så mycket för. Dagens andra höjdpunkt kom i Prove It, nu var det Nils som aldrig ville sluta. Hans solo på vad som kändes som 2 minuter spöade skiten ur vartenda solo Bruce någonsin gjort i slutet av denna låt.

Resten av kvällen förlöpte hyfsat, The River var riktigt bra medan I'm On Fire var ganska tråkig. Born To Run lät äntligen bra igen och det krävdes kanske Max bakom trummorna för det. De brydde sig aldrig om att gå av scenen efter Born To Run utan drog direkt av Hard Times. Hard Times är en riktigt bra låt och var glad över att få höra den igen. Bobby Jean - American Land var jätte dåliga denna kväll och jag blev besviken över att de tagit bort LOHAD. Rosie var en riktigt bra version, Dancing gick att lyssna på då de inte höjde upp syntharna i mixen. Twist & Shout har jag blivit riktigt trött på. Trodde först de skulle dra av Kitty's Back då kameramannen zoomade in en skylt med denna på innan Twist och Bruce verkade peka mot den.

Överlag var det en hyfsad konsert, lika ojämn som andra kvällen på Stadion men utan lika många toppar.

Bäst: Staden Hernings mottagande, J99, Prove It
Sämst: Den fruktansvärt långa hemresan. Slagsmålen som bröt ut lite varstans runt området jag stod i.

#42 Användaren är offline   johnny66

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 470
  • Reg.datum: 1 nov-03

Skrivet 2009-07-09 kl. 18.14

Visa inläggrejdvik skrev 2009-07-09 kl. 11.33:

Jag blir förvånad av den danska publiken. Det läggs enorm energi på att: röka, dricka öl, röka, snacka lite med polaren bredvid, röka, dricka shoots, röka osv.


Du menar sånt här?

För en gångs skull ångrar jag inte att jag inte åkte till en Brucekonsert jag hade möjligheten att göra det

#43 Användaren är offline   Andreasfoto

  • Spirit in the Night
  • PipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 673
  • Reg.datum: 2 jul-03

Skrivet 2009-07-09 kl. 18.21

Man måste ju ha förståelse för att varje raritet som plockas fram under turnén föder förhoppningar inför nästa konsert och då inget nytt händer, som i Danmark, blir det en känsla av besvikelse. (Jag hade i alla fall kännt mig något snuvad på godbitarna om jag varit där.) Hittills kan man lugnt konstatera att Magicturnén var något i särklass.

#44 Användaren är offline   Billyson

  • Magic
  • PipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 928
  • Reg.datum: 1 jul-03

Skrivet 2009-07-09 kl. 18.22

http://www.bt.dk/musik/boss-back

#45 Användaren är offline   Andreasfoto

  • Spirit in the Night
  • PipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 673
  • Reg.datum: 2 jul-03

Skrivet 2009-07-09 kl. 18.28

Visa inläggjohnny66 skrev 2009-07-09 kl. 19.14:

Du menar sånt här?

För en gångs skull ångrar jag inte att jag inte åkte till en Brucekonsert jag hade möjligheten att göra det
Som Springsteen-fan blir man så otroligt irriterad över denna typ av konsertbesökare. Varför betalar dom flera hundra för att sedan stå och dricka och snacka? Jag kommer aldrig att förstå mig på detta beteende. Usch! Bunta ihop och slå ihjäl dom!!!

#46 Användaren är offline   Jump_back_Jack

  • Lonely Acrobat
  • PipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 135
  • Reg.datum: 18 jun-07

Skrivet 2009-07-09 kl. 18.46

Dessa första rader är det sista jag skriver och jag skriver dem för att jag nu insett hur löjligt lång min text blev. Jag hoppas att åtminstone några av er orkar läsa lite av den...

Jag hade inte heller speciellt höga förväntningar när jag och familjen begav oss till Herning. Efter Globen '07 som var min första konsert och av den anledningen otroligt stark och efter andra kvällen Ullevi '08 som var en otroligt bra konsert i sig så var jag bara glad att jag lyckats klämma in ytterligare en spelning med Bruce och bandet. När vi kom fram vid sexsnåret flöt det på bra. Vi parkerade och begav oss mot konsertområdet och för var hundrade meter vi kom närmare ökade antalet fulla danskar exponentiellt. Jag beslöt mig på ett tidigt stadium för att försöka ignorera de skränande fjantarna och njuta av konserten.

Vi tog oss så småningom in på innerscen och fick otroligt bra platser med tanke på hur sena vi faktiskt var vid det här laget. Vi hamnade i andra raden framför den högra scenförlängningen med bra sikt förutom att vi inte kunde se Roy överhuvudtaget. Redan en timme innan konserten stod det klart att stora delar av den danska publiken var där för att göra det de gör bäst, d.v.s. dricka. Nu ska inte detta utveckla sig till något nykterhetstal men efter ett par öl kan det väl för f*n räcka, eller? Vad är meningen med att dra i sig fem öl, tre screwdrivers och en miniflaska rött för att sedan sjunga danska folkvisor under Outlaw Pete? Sann historia...

Jag höll dock fast vid mitt beslut att inte låta mig störas och överlag funkade det bra. Inledningen med Badlands-No Surrender-My Lucky Day var otroligt stark och trycket i piten var så vitt jag kunde bedöma det okej. Out In The Street har jag velat höra live sen första gången jag hörde Live In NYC-versionen och självklart blev jag väldigt glad när han plockade fram den här favoriten. Att Steve sjöng på fel ställe gjorde inte ett dugg utan var snarare väldigt komiskt, speciellt eftersom att bland alla de förvirrade danskarna verkade som att jag var den enda som märkte detta. Jag stod och flinade för mig själv när jag såg Nils och Steve skrattandes ikapp åt misstaget.

Outlaw Pete har jag aldrig fastnat för men live är den otroligt bra. Working On A Dream, som jag ändå tycker är okej, kändes tråkig efter den starka inledningen. Candy's Room är en av mina absoluta live-favoriter och även den här kvällen funkade den hyfsat. Seeds flög förbi medan jag stod och blev mer och mer irriterad, inte för att den var dålig men för att jag inte för mitt liv kunde komma på vilken j***a låt det var. Jag fick faktiskt inte rätt på det förrns efter konserten vilket var ganska pinsamt eftersom jag ändå ser mig som ett ganska seriöst fan :P .

Johnny 99 var otroligt bra och likaså Atlantic City som jag har längtat efter att få höra men som inte kom varken i Stockholm eller Göteborg den andra kvällen. Under inledningen av Hungry Heart stod jag och surade över att jag sett Incident på skylt i Bruce's famn och när han sedan drog igång HH trodde jag att jag skulle få spader. Jag rycktes dock snart ur mina surerier när Bruce befann sig nere på scenförlängningen endast en och en halv meter ifrån mig med sitt stora leende och oförskämt glad.

Rendezvous var bra men tyngdes än en gång ner av känslan att något betydligt mer intressant kunde plockats fram. När Mony Mony kom hade jag gett upp mina förhoppningar och det otroliga partyt som är den låten tog tag i mig och jag glömde att jag fortfarande var lite sur. Thunder Road behöver som vanligt inte kommenteras men det bör där emot Prove It All Night göras. Nils' solo var helt makalöst. Jag borde inte bli så förvånad. Jag vet ju att Nils' är en otrolig gitarrist, underskattad i ett större sammanhang, ändå står jag där lika förundrad varje gång. Det måste vara för att han är så liten. Hur kan så mycket energi komma från en sån liten koncentrerad svensk-italiensk volym?

Slentrianmässigt tog sig bandet igenom Waiting On A Sunny Day och The Promised Land, men vi vet ju vid det här laget vad slentrian innebär för ESB och här finns en otroligt hög lägstanivå. The River var magisk som alltid och I'm On Fire stämningsfull. Jag kan stå och lyssna hypnotiserat på Nils' ackompanjemang i evigheter. Det är så enkelt men ändå så fängslande.

Surprise Surprise kom som en välkommen överraskning och är trots sin otroliga banalitet väldigt trevlig. Lonesome Day är en bra låt i sig men kvällens version var inte något speciellt precis som den efterföljande The Rising. Det faktum att bandet ögonblicket efter dessa två låtar exlpoderade i en makalös version av Born To Run hjälpte helt klart.

Hard Times hade jag aldrig hört. Jag har faktiskt varit slarvig på att lyssna på bootlegs och kolla på videor från denna turné men Hard Times blev en glad överraskning och inget annat med värmande körsång från Soozie, Cindy och Curtis. Bobby Jean var inte i närheten av Ullevi '08 andra kvällen men fortfarande en bra låt. Jag var nog än av få som inte hade tröttnat på American Land än men i Herning var det nog och jag hade gärna sluppit den.

Efter American Land kom kvällens absoluta höjdpunkt, Rosalita. Förmodligen ingen definitiv version, där har jag inte gjort tillräcklig research för att uttala mig, men s***n vilket drag! Hela bandet fullkomligt sprudlade av spelglädje och energi.

Dancing In The Dark revs av i ett högt tempo och precis som någon här redan skrivit väntade jag mig Kitty's Back och hade redan börjat få gåshud så självklart var det ett antiklimax när jag insåg att det var Twist And Shout som stod på tur. Det var dock fortsatt bra drag och även om den avslutande låten inte nådde upp till samma höjder som Ullevi '08 så kändes det som en värdig avslutning.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med konserten. Den blev precis som jag hade förväntat mig, varken bättre eller sämre. Största minuset var danskarnas dryckeskultur som ibland kan vara trevlig men som inte hör hemma på en Bruce-konsert. Människor över 40 som super som om de vore 14 är rätt underligt att se...

#47 Användaren är offline   Tunnel Of Love

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 3 009
  • Reg.datum: 5 maj-09

Skrivet 2009-07-09 kl. 19.15

Jag fick ialla fall röra snabbt Bruce fingrar och det var en upplevelse bara det :whistle:
Inte sista gången jag ska stå så nära. Det var riktigt kul.
Men stämningen hos danskarne slår inte svenskarna.

Fetstill det bästa enligt mig.

Badlands
No Surrender
My Lucky Day
Out in the Street
Outlaw Pete
Working on a Dream

Candy's Room
Seeds
Johnny 99
Atlantic City
Hungry Heart
Rendezvous
Mony Mony
Thunder Road
Prove It All Night

Waitin’ on a Sunny Day
The Promised Land
The River
I'm on Fire

Surprise Surprise[/b]
Lonesome Day
The Rising
Born to Run

Hard Times
Bobby Jean
American Land
Rosalita
Dancing in the Dark
Twist and Shout


#48 Användaren är offline   froderan

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 1 545
  • Reg.datum: 18 jan-04

Skrivet 2009-07-09 kl. 19.55

Visa inläggAndreasfoto skrev 2009-07-09 kl. 19.28:

Som Springsteen-fan blir man så otroligt irriterad över denna typ av konsertbesökare. Varför betalar dom flera hundra för att sedan stå och dricka och snacka? Jag kommer aldrig att förstå mig på detta beteende. Usch! Bunta ihop och slå ihjäl dom!!!


Det var definitivt min siste konsert i Danmark. Værre publikum har jeg aldri opplevd på en Bruce konsert.

#49 Användaren är offline   Billyson

  • Magic
  • PipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 928
  • Reg.datum: 1 jul-03

Skrivet 2009-07-09 kl. 21.21

Publiken som alla andra säger inte den bästa precis, ibland undrar man om dom mer är där för att bli odrägliga och riktigt fulla än att lyssna på musiken, och röker gör dom hela tiden också!

Konserten i övrigt mycket bra konsert, tycker Bruce är på toppenhumör! Stod längst fram vid den högra catwalken från mitt håll, fick spela lite på bruce gitarr under Out In The Street, det gör ju att konserten blir extra bra ! Låtlistan toppen enligt mig!

Betyg:

5
Badlands
Out in the Street
Rendezvous
Candy's Room
Rosalita
Dancing in the Dark
Twist and Shout

4
Working on a Dream
Outlaw Pete
Johnny 99
Atlantic City
Hungry Heart
Mony Mony
Thunder Road
Prove It All Night
Waitin’ on a Sunny Day
The River
I'm on Fire
Lonesome Day
The Rising
Born to Run

3
No Surrender
My Lucky Day
The Promised Land
Hard Times
Bobby Jean
American Land

2
Surprise Surprise

1
Seeds

Betyg:
Bruce Springsteen And The E Street Band 4
Publik: 3

Konserten: 4

#50 Användaren är offline   rejdvik

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 5
  • Reg.datum: 30 jun-08

Skrivet 2009-07-10 kl. 07.31

Visa inläggjohnny66 skrev 2009-07-09 kl. 19.14:

Du menar sånt här?

För en gångs skull ångrar jag inte att jag inte åkte till en Brucekonsert jag hade möjligheten att göra det


Precis!

#51 Användaren är offline   Tompafager

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 1 066
  • Reg.datum: 14 jun-03

Skrivet 2009-07-10 kl. 12.09

Jag har ju väldigt speciella känslor efter denna konsert med tanke på att min grabb sjöng Sunny day i miken men för övrigt så måste jag hålla med föregående talare, vad är det för fel på folk? Varför går dom på konsert över huvudtaget? Det är ett sånt hysteriskt supande, snackande och rökande.
Missförstå mig rätt: Jag tycker det kan vara ok att blåsa ut systemet nångång ibland och ta sig en riktig rotfylla, jag tror tom att det kan vara sunt. Det är inte det jag hänger upp mig på, det är bara det att jag inte tycker att en konsert, när man allmänt stör folks upplevelse, är rätt plats för den saken. Jag tycker ni som gett konserten och publiken olika betyg har gjort helt rätt.

Mina höjdare förutom den uppenbara Sunny day är:

Mony Mony - Dom gör den så jävla bra, vilket tryck! Det är så coolt innan när dom står och försöker komma överens om en tonart att spela den i...

Out in the street - Jag är bara så svag för den, sedan det faktum att jag skakade hand med karl´n under den gör ju inte saken sämre.

Rosalita - Aldrig hört den så bra förut

Prove it all night - Samma här

Sedan var det ju en riktig greatest hits-show utan några större överaskningar men det gjorde inte så mycket, inte när man står på nåt som liknar en parkeringsplats mitt ute in the middle of radio nowhere tillsammans med typ 20.000 packade killar som lätt skulle kunna casta för en roll i "Den sista färden"....

#52 Användaren är offline   Giorgio

  • Fast i träsket
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 10 000
  • Reg.datum: 17 jun-04

Skrivet 2009-07-10 kl. 13.27

Visa inläggsapphire skrev 2009-07-09 kl. 01.02:

Men, vad gör Candy mitt i "recession-pack"??? Inte ens Bruce kan väl hitta ngn koppling där? Typ för att sexköp är lagligt i Danmark or what? :blink:


Men räknar du verkligen Working On A Dream till recession-pack? Jag ser Seeds-Johnny99-Atlantic City som RP.

#53 Användaren är offline   blommantheboss

  • Lonely Acrobat
  • PipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 155
  • Reg.datum: 23 jan-09

Skrivet 2009-07-10 kl. 16.34

Hemkommen, utvilad och lycklig.

Min första Springsteen konsert. Vad ska man egentligen säga……..

Vi var tre 90:talister, jag och två polare (dessa två kan knappt texten till WOASD). Efter att ha ”fulat” oss igenom en jädra hög med 40-50-60 talister (ok kanske någon 70ia med) kom vi äntligen fram till en behaglig plats där man både såg scen och bildskärm.

Trots att jag var ganska beredd på vad som kunde komma i inledningen vart man ändå så sjukt pirrig för hur det hela skulle kännas. Man skulle äntligen, efter två år av oendliga mängder bootlegs och skivor, få skåda ”mästaren”, ”bossen”, kungen av livekonserter!

Och sen brakar det loss, totalt. Vilket jädra ös! Kunde inte i min vildaste fantasi förstå hur en (snart?) 60 bast gammal Snubbe med bandmedlemmar i samma ålder kunde hålla ett sådant drag rakt igenom de 5-6 första låtarna. Ingen paus, inget ”skitsnack” bara rock’n roll! Bossen visar upp ett underbart humör, han ler,skrattar och verkar trivas toppen. För övrig klarar sig "Big man" grymt bra genom hela konserten och sätter vart enda solo vad jag kan höra, Nisse är sjuk med sitt vapen (säger bara Prove it) och Max slår riktigt hårt....Ja hela bandet är fantastiskt!

Topparna av inledningen var för mig No Surrender och Out in the streets. Men hela inledningen var bara för mycket, man undrade var det här skulle sluta. Skulle det kanske komma ett parti med Jungleland-backstreets-Sad eyes?!
Ok…….
Så bra kunde det inte bli, man kan inte få allt. Jag kan bara säga att rakt igenom blev det en sjuk konsert och låtar som Candy’s room, Hungry heart, Thunder road, The Promised land, The River, Prove it och Im on fire var för mig det härligaste jag vart med om. Man bara njöt, trots oviljan att ”hänga med” från omkringstående 50 åriga danskar.

Avslutningen är magnifik, visste att och när born to run skulle komma, det var en bra version.
Av extranumren gillade jag Dancing och T&S klart bäst, även om Rosie var grymt mycket bättre live än jag någonsin tidigare hört den. Bobby Jean var lite för svag men dock en härlig låt. Twisten är ju helt sjuk, för en 18 årig grabb på sin första Springsteen konsert kan det inte sluta lyckligare. Vet att många här inne är riktiga finsmakare och kanske dömer ut denna konsert för att den är för mycket ”standard”.
Men jävlar, den här resan och den här konserten kommer för min del bli ett minne för livet. Kanske är det enda gången jag får se den ”störste” med de ”största”. Vem vet hur länge ESB orkar hålla igång.

Nu kan jag dö lycklig………

La la bamba…... La la bamba….. la la bamba!…..

Inlägget har ändrats av blommantheboss: 2009-07-10 kl. 17.02


#54 Användaren är offline   Roll of the Dice

  • Local Hero
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 2 528
  • Reg.datum: 7 jul-08

Skrivet 2009-07-10 kl. 17.49

http://www.aoh.dk/ar...na-moedte-bruce

Tydligen dramtiskt innan Herning! Bruce fick fixat en nagel!

#55 Användaren är offline   Pisas

  • Lonely Acrobat
  • PipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 204
  • Reg.datum: 25 jun-07

Skrivet 2009-07-10 kl. 20.35

Alla har nämnt det tidigare gällande Danskarnas totalt anorlunda konsertkultur jämfört med vår egen.
Jag har under mina 12 konserter dom senaste 10 åren sett 4 i Danmark och visste på förhand vad som komma skulle.

Min enda tanke gällande det var att NU skulle jag och hustrun ta oss långt fram i fållan då vi inte är tältande/köande fans.
Vi och våra gelikar brukar hålla oss ganska långt fram på flankerna utanför fållan och har varit glada för det.
Fördelen med DK är att man ju säljer biljetterna till fållan och på så sätt kan lägga upp en smidig plan för hur man vill göra.

Vi knallade in strax efter 18 och kom i 3:e 4:e led vid utsprånget nedanför Soozie och Steve.
Mina 38 år till trots blev jag 14 år när han kom ut till oss under Out in the streets och drog i mina fingertoppar, vilken känsla.
Vidare struntade han i den fåniga setingen med pinstolen till I´m on fire och ställde sig ute vid oss och sjöng istället.

Vi hade förberett skylt med If I should fall behind eftersom vi gifte oss till den förra året och han tog den med sig.
Long shot men när han spelade Thunder Road i mainsetet så tänkte jag att vi eventuellt skulle ha en chans bland extranumren.

Det visade sig dock att setet var väldigt standardiserat men man skall komma ihåg att även en standard setlista av Bossen är fruktansvärt bra låtar.
Girig som man är så hoppas man såklart alltid på mer.

Jag trodde i min enfald att han skulle spela inne på arenan inte på någon jävla Roskildeåker med provisoriska läktare utan skydd för vinden som pajar ljudet.

Mina föräldrar satt och frös uppe på läktaren och konstaterade att ljudet var kasst. Nere hos oss var det hur bra som helst.
Höjdpunkten i detta var givetvis att för första ggn stå så nära att man nästan kände sig delaktig.
Det sämsta var givetvis platsen att spela på som då gav danskarna vatten på kvarn att ägna sig åt sin favorithobby. Tillgängliheten på mat och dryck är ju så mycket bättre på en festivalplats.

Vågar man hoppas på en Ullevisväng till, knappast va??

Han tog ialla fall skylten!

#56 Användaren är offline   göteborgar'n

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 12
  • Reg.datum: 6 feb-09

Skrivet 2009-07-10 kl. 21.45

Visa inläggrejdvik skrev 2009-07-09 kl. 11.33:

Organisationen under insläppet var också under all kritik, alla bara sprang förbi vakterna..


Då måste du ha vart i gänget som kom från bak på planen, för min upplevelse av det där är raka motsatsen. Det var lugnt och städat, alla biljetter scannades innan och vi kom in på nåt litet område bredvid den andra stadion där vi väntade, och sedan gick vakterna med ett rep mellan sig och vi snyggt och prydligt ordnade efter. Sen blev det väl en lite rush när kön kom till mittenpodiet, men det hela gick väldigt lugnt och städat och alla promenerade i snygga rader. Ingen stress, inget rabalder. Betydligt bättre än exempelvis stadion.

#57 Användaren är offline   sapphire

  • King of the Alley
  • PipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 773
  • Reg.datum: 21 jan-09

Skrivet 2009-07-10 kl. 23.43

Visa inläggblommantheboss skrev 2009-07-10 kl. 17.34:

Twisten är ju helt sjuk, för en 18 årig grabb på sin första Springsteen konsert kan det inte sluta lyckligare. Vet att många här inne är riktiga finsmakare och kanske dömer ut denna konsert för att den är för mycket ”standard”.


Detta är ju fortfarande vad många glömmer. Den är banal och publikfriande, visst, men för den stora massan som troligtivs upplever låten live för första gången är det total extas. Såg att flera i Danmark t.ex. hade fått upp förhoppningarna om Kittys Back som final innan det till sist blev Twisten, och för 95% av besökarna lovar jag att det var det bättre valet. Att man inte kan få både och ibland stör mig dock lite :P
Dock ska väl sägas att de flesta amerikanska konsertbesökare skulle mörda för Twist and Shout, det är ju i Europa plus typ NY-området han kör den generellt sett. Nuförtiden iaf vet inte exakt hur det var förr.

#58 Användaren är offline   daLLe

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 8
  • Reg.datum: 11 jun-09

Skrivet 2009-07-12 kl. 13.40

Klockan 9 på onsdagsmorgonen inleddes färden ner mot Hering i Danmark. I en liten buss, med plats för 17 personer åkte jag tillsammans med ett gäng kompisar och familj, spenderades flertalet timmar med hög mysfaktor, gou uppladdningsmusik och hög sång.

Framme vid 16-snåret vid Hering och den stora anläggning där hela kalaset skulle äga rum. Vi ställde oss i kö, för att två timmar senare bli insläppta till ytterligare en kö. Efter cirka kvarten där började man släppa in folket på själva området där konserten skulle äga rum, men på grund av uruselt system kunde man springa in utan att ens visa biljetten. Vi sprang naturligtvis fram för att få så bra platser som möjligt, vilket vi också fick, så nära det bara gick (hade inte extra tillägg för att vara allra närmast scenen).

Klockan var nu runt halv 7 och efter cirka två timmars väntan, kantad av spänning och nervositet, så sparkades till slut spektaklet igång då Nils Lofgren spatserade upp på scenen med dragspelet i högsta hugg. Han började spela på någon dansk visa, vilken övriga gänget anlände in till (till enormt jubel). Sist som vanligt kom Bruce tillsammans med "The biggest man you ever seen", eller C som jag kallar honom.

Konserten inleds med klassikern och den personliga favoriten Badlands, vilket gladde mig oerhört. Ljudet fungerade grymt och en rockig klassiker som Badlands är verkligen perfekt som inledningsspår.

No Surrender följde upp efter Badlands. En låt som jag inte riktigt gillat förut, men konserten har fått mig att bli tvungen att ändra uppfattning. En härlig låt, vemodig men ändå rockig. "Well, We maaade a promise, we swore we'll allways remerber......" är ett klockrent parti i låten.

Efter No Surrender spelar Bruce och kompani My Lucky Day från nya plattan. En låt som fungerar relativt bra hemma, men som absolut inte lyfter live. Alldeles för hög för att fungera, blir ett evigt falsett-skrikande (lite överdrift), vilket gör det svårt att urskilja vad som egentligen sjungs och hela låten blir slätstruken och intetsägande. Kunde gärna skippats.

Out in the Street kom härnäst, en pigg och lite munter låt som passar väl live. En härlig refräng som sitter klockrent, verkligen perfekt live. "Well i am out in the streets, oh oh oh oh". Allsång!

Som femte låt spelades den nya plattans inledningsspår, Outlaw Pete. Det är en låt som jag i början hade svårt med, den kändes långdragen och allmänt småtråkig. Har lyssnat på den en del och ändra uppfattning och efter konserten är jag beredd att kalla den "himmelsk". Den gör sig verkligen perfekt live och speciellt den lite speciella version som valdes i Herning. De sista verserna gick i ett vemodigt och allmänt lugnt tempo, där artikuleringen var i fokus och fokuset kom fram. Det var då det gick upp för mig vad den egentligen handlar om och vad sensmoralen är. En av höjdpunkterna under kvällen. Definitivt!

Som sjätte låt spelades den tredje låten för dagen som var från nya plattan och det var titelspåret Working on a Dream. En bra låt, definitivt. Precis som många andra var den extra bra live, men inte en av höjdpunkterna.

Förvånande, men jävligt glädjande, nog spelades Candy's Room från Darkness-plattan efter Working on a Dream. Låten är en av mina personliga favoriter, vilket stärktes under konserten. Rockig, fartfylld och gou med ett par härliga skiftningar i tempo. Inleds på ett lugnt lite dyster sätt med ett nyfiket trumslagande i bakgrunden, det känns att någonting är på väg. Sedan flyter Bruce ut i lite skönsång, tempot ökas och BAM! "We kiss..." och Bam!. Underbart, vilket gör sig väldigt bra live. En av höjdpunkterna, självklart!

Efter Candy's Room kom Seeds samt Jonny 99, två låtar som jag aldrig riktigt gillat. Det kan vara för att jag inte lyssnat på dem tillräckligt, men de överraskade dock båda positivt på mig live. Dock två av de svagare låtarna under konserten, vilket i sig borde vara väldigt talande för hur himla bra det var (sammantaget).

Nästa låt under konserten var Atlantic City som efter konserten förvandlats till en av mina absoluta favoriter. Bruce körde en underligt härlig variant, med ett intro som i 3 sekunder fick mig att tro att han skulle spela Streets of Philadelphia. Bruce sjöng i stort sett ensam, utan musik, första versen och när refrängen kom var jag i himmelen. Så klockrent. Låten sjöngs av en Bruce som var väldigt innerlig och skör, mycket känslor inblandat. Kom direkt från hjärtat. Strålande. Ett par tårar bildades i ögonen och det är inte omöjligt att någon rann längs kinden. Konsertens största höjdpunkt enligt mitt tycke!

Efter Atlantic City inleddes, som alltid efter 9 låtar, insamlingen av skyltar med önskemål på låtar. Den första önskelåten som spelades var klassikern och allsångernas allsång: Hungry Heart! Hela första versen plus varje refräng sjöngs enbart av publiken och som alltid till Hungry Heart var det bra drag och god respons från publiken. En klassisk publikfavorit.

Chockerande nog spelades sedan Rendezvous, en låt som jag personligen inte har någon som helst relation till. Gjordes väldigt bra, som det mesta, men fick enligt mitt tycke aldrig det där lyftet. Lite slätstruken.

Mony Mony kom sedan, en låt som inte är Springsteens, vilket gör att jag inte riktigt uppskattar det. Dock är Mony Mony en väldigt bra som gjordes väldigt bra, dock hade jag hellre sett någon dold pärla av Springsteen. Någon ovanlig, någon speciell, någon okänd.

Klassikern och mina kompisars stora favoritlåt Thunder Road blev också önskad och spelad. En lite segdragen variant på en låt som gör sig bättre hemma än live. Dock en underbar låt (även live) som lockar till skönsång från min sida. En klassiker som heter duga!

Prove It All Night spelades nästa, ytterligare en låt från mitt favoritalbum Darkness. Jävligt bra låt som gjordes väldigt, väldigt bra. En höjdpunkt under konserten? Ja.

Ytterligare en allsångssång spelades efter Prove It All Night och det var min barndomsfavorit: Waitin' on a sunny day. Som vanligt härlig, men inget unikt, inget extra, känns stramt och sönderspelat. Refrängen är i alla fall lika gou som förr. En rolig grej var att han lät en liten pojke (typ 10 år) sjunga refrängen en gång, vilket möttes av stora jubel. Under tiden pojken sjöng, eller mellan raderna, la Bruce in små kommentarer, typ: ”oh, you should be a member of the e street band” och ”great, very good!”. Väldigt roligt och ett typiskt Bruce-drag såhär på senare dar.

Nästa låt som spelades var The Promised Land, också den från Darkness-plattan. 4 låtar från Darkness gjorde att hela 40% av min favoritplatta spelades, vilket gladde mig oerhört. The Promised Land är alltid lika bra, men även den något söndertjatad.

Bruce letar sedan fram den minsta av skyltarna han hämtade från publiken tidigare. Bara ett litet A4-papper det står ”The River”. Han skämtar om att det måste tagit lång tid att göra skylten och tar sedan upp munspelet och drar igång en djup, innerlig, känslosam och vemodig variant av The River. Mina ögon blir även här tårögda, sjukt vackert. Fick dock veta att det var en kortare variant av en liknande som han körde i Stockholm. Dock ändå underbart!

Förvånande och jävligt glädjande dras härliga I'm on Fire igång, även här en lugn och relativt stillsam låt. Jävligt bra version, jävligt förvånande (för mig) att den kom och jävligt bra sång från mig och min kusin! Hääärligt!

Surprise, Surprise spelades sedan, även det något överraskande. Personligen gillar jag låten, men efter konserten har jag ändrat uppfattning. Nu rör det sig inte om en ”okej-låt” utan en mycket bra låt, snacka om att lyfta live! ”Surprise, Surprise, Surprise, common open your eyes....” sitter klockrent! Lite allsångsvarning!

Efter Surprise, Surprise kom den sedvanliga trion Lonesome Day, The Rising, Born to Run där för dagen Lonesome Day och Born to Run var de två hetare. Den klassiska trion spelas på varje spelning, ofta precis innan extranummerna tar sin början. Lonesome Day tycker jag personligen är Springsteens kanske skönaste melodi, den där enkla klassiska gör sig verkligen ultimat live. The Rising med upptrappningen under första versen (på väg mot refrängen) är också klockren live. Born to Run är Born to Run! Denna trio fick lite mer fart på den annars slöa danska publiken.

Nu var det slut och Bruce och The E Street samlades som vanligt i mitten till applåder. Dock skippade man att spatsera ut och valde att hoppa direkt på extranummerna (alltid minst 5-6st). Först ut var klassikern Hard Times som gjordes i en lite Country-aktig stil, vilken föll mig i smaken då den lyfte låten till nya oanade höjder. ”Hard times, hard times, come again, no more”. Klockrent!

Bobby Jean var det andra extranumret, en låt som jag knappt hör innan men som verkligen kom till sin rätt då Bruce var på sitt innerliga humör. Tydlig artikulering gjorde att budskapet kom fram, vilket gör att låten blir så mycket bättre enligt mitt tycke. ”Oh, Bobby Jean”. Verkligen, verkligen väldigt bra! Lyfte oerhört live. Oerhört!

American Land kom härnast, en låt som jag aldrig riktigt gillat, känns inte riktigt som den Bruce jag gillar. Dock lyfte den oerhört live och den lite speciella versionen föll mig i smaken. Dock en av de mer svagare låtarna (enligt mitt tycke) under konserten.

Efter American Land var det dags för Rosalita (Come out Tonight, precis som jag önskade och höll tummarna för. Riktigt härlig låt med klockren refräng och en sluttamp som sitter så klockrent. Den gamla härliga Bruce (från andra plattan). Nu saknades bara E Street Shuffle också, så hade jag varit i himmelen. Väldigt, väldigt roligt och överraskande att Rosie kom. Kan jag dessutom reta min moster som inte var på plats, hennes stora favoritlåt.

Den nästsista låten för dagen blev Dancing in the Dark, en av de riktigt stora hitarna som Springsteen haft. Även denna (precis som Hungry Heart och Waitin' on a sunny day) är lite av en allsång som många älskar! En klassiker som alltid är lika gou.

Sist men verkligen inte minst spelades Twist & Shout efter att Bruce kallat upp en pojke (typ 13) på scenen då han hade en skylt där det stod just Twist & Shout. Låten är en verkligen en klassiker live och kvällens bästa drag kom verkligen till kvällens allra sista låt. Han körde ”A little bit lauder now, a little bit softer now-grejen”, vilket alltid är roligt. Dock funkade det oändligt mycket bättre när jag var i Göteborg förra året, men det var på grund av danskarnas allmänt dåliga respons.


På det hela taget var det enligt mitt tycke en fantastisk konsert, som alltid när det gäller Springsteen. Det märktes att han med omsorg valde de lite mer kända låtarna, antagligen då danskar allmänt gärna hellre fokuserar på att röka, supa och slåss. Hardcore-fansen var få, vilket gjorde det lönlöst att spela massa dolda pärlor. Är dock väldigt nöjd att jag fick Rosalita, som är relativt ovanlig men för himla, himla härlig. Dessutom spelades, som sagt, 40% av Darkness-plattan, vilket måste ses som något väldigt bra.

Bruce var denna kväll väldigt samlad och inte lika galet rock 'n' roll som han brukar vara, men ändå ett jävla gou i gubben. I många låtar (Atlantic City, Outlaw Pete, The River, Bobby Jean etc) var han väldigt lugn, vemodig och artikulerade noga och tydligt för att få fram budskapet. Det kändes som en känslosam spelning, faktiskt.

Jag var sjukt nöjd med vad man fick höra, mitt mål om Wreck on the Highway visade sig såklart vara lika patetiskt som jag visste att det var.

Hemfärden var gou, på gropiga danska vägar utan sömn. Vid 6-snåret lade jag mig på kudden och somnade in, Bruuuce. Jag är ännu mer kär!

#59 Användaren är offline   Missing

  • Nörd på heltid
  • PipPipPipPipPipPip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 4 078
  • Reg.datum: 16 jul-07

Skrivet 2009-07-13 kl. 16.15

Visa inläggdaLLe skrev 2009-07-12 kl. 14.40:

Bruce letar sedan fram den minsta av skyltarna han hämtade från publiken tidigare. Bara ett litet A4-papper det står ”The River”. Han skämtar om att det måste tagit lång tid att göra skylten och tar sedan upp munspelet och drar igång en djup, innerlig, känslosam och vemodig variant av The River. Mina ögon blir även här tårögda, sjukt vackert. Fick dock veta att det var en kortare variant av en liknande som han körde i Stockholm. Dock ändå underbart!


?

Enda skillnaden på versionerna var att de gjorde den bättre i Herning, annars var de identiska.

#60 Användaren är offline   daLLe

  • Young Pilgrim
  • Pip
  • Grupp: Medlemmar
  • Inlägg: 8
  • Reg.datum: 11 jun-09

Skrivet 2009-07-15 kl. 00.03

Visa inläggMissing skrev 2009-07-13 kl. 17.15:

?

Enda skillnaden på versionerna var att de gjorde den bättre i Herning, annars var de identiska.

Skrev liknande.
Skyll på min källa, inte på mig! :(

  • (4 Sidor)
  • +
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • Du kan inte starta en ny tråd
  • Du kan inte svara i denna tråd

1 användare läser tråden
0 medlemmar, 1 gäster, 0 anonyma